En dag hos farmor

I dag har jag besökt farmor. Vi har pratat mycket, eller mest hon, och avhandlat livets väsentligheter. Hon berättar om alla runtomkring, jag slänger in några meningar här och där. Och ställer frågor, många frågor. Jag kommer att vara mätt i flera dagar, för hon göder mig med mat, desserter och kakor. Precis som det ska vara hos en farmor. Min kära farmor som fyller 87 år i sommar. Det är fantastiskt hur pigg och fräsch hon är ändå.

I morgon bär det iväg till Stockholm.

– 037 av 100 i ”Blogg100

En ny verklighet

I dag var jag hemma hos min morfar. Men inte i huset som jag var i sist när jag var hemma, och som han bodde i mellan 1969 och i januari i år, utan i hans nya lägenhet på Lindholmen. Det är i den stadsdelen han är uppväxt och det är dit han önskade att flytta tillbaka på ålderns höst. Eller egentligen har han alltid sagt att han aldrig skulle flytta från huset, och att mamma fick lova att skaffa hjälp om det så behövdes. Det blev inte så. Morfar bestämde sig för att nu var det dags. Han verkar nöjd och då är jag det också. Lägenheten har samma doft som hemma hos honom i huset, och det är skönt på något sätt. Att jag ändå kan känna igen mig genom doften, några av möblerna och framförallt morfar. För han finns fortfarande där även om han fyller 85 år i morgon, och jag vill behålla honom länge till.

– 036 av 100 i #Blogg100

Från ett plan

Det blev inget bloggande i går. Dagen gick för snabbt helt enkelt. Nu sitter jag på ett plan på väg till Frankurt, och ska sedan vidare till Göteborg. Där jag ska jag göra en blixtvisit för att träffa familjen innan jag åker vidare till Stockholm och Webbdagarna. Det blir också en dag på SvD Näringslivs redaktion, förberedelser för en ny hyresgäst i lägenheten och en del jobb. Och det blir fint att komma hem, om än kort. Jag får ta del av båda världar liksom.

Det här med att kunna surfa på planet är inte dumt. Jag måste erkänna att jag inte visste att det gick under den här flygningen, förrän jag satte på datorn och skulle svara på några mejl via Gmail offline. 20 dollar för att få tillgång till nätet känns överkomligt tycker jag.

– 035 av 100 i #Blogg100

Hon lever sin dröm

I morse på vägen fram och tillbaka till träningen lyssnade jag på Kristoffer Triumfs podcast Värvet med designern Carin Rodebjer.

”Vad har du för drömmar?”, frågar Kristofer Triumf.

”Just nu höll jag på att säga en mening som skulle låta väldigt äcklig. Jag ska säga den, men den är så äcklig. Nu lever jag min dröm skulle jag säga”, svarar Carin Rodebjer.

”Men det var en väldigt äcklig kombination av ord. Jag tycker att det är väldigt spännande just nu, men lever min dröm kan man bara inte säga”, säger hon.

Men det låter härligt att leva sin dröm. Carin Rodebjer pratar också om sorg, en ranch i öknen, hur hon går in i sitt arbete och om annat intressant i hennes liv.

– 033 av 100 i #Blogg100

En dag i frilansfabriken

7.30 ringer klockan och träningsvärken i vaderna från helgens skidåkning är inte nådig. Visst har jag säkert muskelminne från all den skidåkning jag har gjort, men formen saknas för det var några år sedan de användes.

Jag lyssnar på Ekot och läser nattens flöden. Öppnar mejlen och går upp och svarar på ett mejl som det är bråttom med.

Det blir yougurt och äpple till frukost, jag lyssnar på helgens Medierna och läser nyheter i Reader. Jag går igenom mejlskörden från dagen och svarar på några fler mejl.

På nästa punkt i planeringen står blogginlägg och jag skriver en nyhetsartikel om att besökare och utlänningar nu kan använda mobilt internet i Nordkorea, och att de första Instagram-fotona har postats där.

11.19 publicerar jag inlägget på Silicon Valley-bloggen och tipsar redaktionen.

Det har kommit ett paket och jag springer ner och hämtar det. I det finns en canvastavla med ett av mina Instagram-foton som motiv.

Jag chattar lite med Fredrik och vi diskuterar livebloggande med mera.

12.32 tar jag en paus, lagar lite lunch och gör en kaffe. 

Efter maten skriver jag vidare på en artikel om maker-rörelsen till Internetworld.

Jag fortsätter med den under eftermiddagen, och letar reda på foton från Maker Faire i maj förra året samt väljer ut foton från ”Circuit Hacking Monday” jag var på häromveckan.

Jag tar en paus och läser flöden och twittrar om 22 GIF-bilder från Oscarsgalan.

Och börjar sedan på krönikan till nästa nummer av Internetworld. Jag har redan bestämt ämne för den, och letar efter ett mejl jag bland annat tänker använda som underlag. 

Björn hör av sig och frågar om han ska handla på vägen hem.

19.35 blir det sushi i soffan, ett avsnitt av Modern Family och ett av Parks and Recreation.

20.43 går jag tillbaka till datorn och skriver klart krönikan.

Björn läser upp en limerick han har skrivit till en av sina medarbetare.

Min reader är återigen fylld av nyheter och jag läser igenom rubriker och några artiklar. Till exempel en om att videoappen Viddy (som jag skrivit om på Silicon Valley-bloggen) nu säger upp folk, och att konkurrensen från Twitters Vine kan vara orsaken.

Två mejl till står på att göra-listan. Jag skriver och skickar iväg dem.  

22.55 kommer Björn med en limerick till, som han läst i någon bok men kan utantill. Och en till. Jag önskar att jag kunde återge dem här, men de verkar inte finnas nedskrivna någonstans där man kan länka till.

23.02 skickar jag iväg artikeln och krönikan till Katarina på Internetworld.

Och nu får det räcka med jobb för i dag.

– 032 av 100 i #Blogg100

En ledig helg

Det har varit tyst här på bloggen i helgen. I fredags hade jag ett möte och en intervju, och det senare drog ut på tiden av olika anledningar. Vi hade redan planerat att åka till Lake Tahoe, där vi har varit över helgen, på eftermiddagen och planen blev då att jobba med en artikel och blogga därifrån när vi kom fram. Men helt enkelt var det så att hotellets internetuppkoppling inte fungerade, och de kunde inte starta om sin router för ingen som var där hade tydligen nyckel till det rummet. Varför kopplade hon inte upp sig via mobilen tänker du då kanske? Nej, det funkar tyvärr inte med amerikanska mobilabonnemang.

Det fick istället bli en ledig helg med skidåkning, sol och roligt häng med vänner. Det var ett tag sedan jag var ledig nu så det gjorde mig nog gott.

– 031 av 100 i #Blogg100

”Det är nog för att jag var så gammal när jag var ung”

”Du ser otroligt ung ut”, säger Kristoffer Triumf till författaren Bodil Malmsten i podcasten Värvet.

”Det är nog för att jag var så gammal när jag var ung”, säger Bodil Malmsten.

Hon tycker att Sverige är ålderssegregerat.
”Jag är likadan som jag var när jag var 16-17, jag var mer ledsen, men annars är jag likadan.”

Hon tycker också att det behövs mer samhällskritik, mer likt den hon upplevt under hennes år i Frankrike:
”Man ska ha ett kritiskt tänkande och kritiskt behöver inte bara vara negativt. Det kan vara ifrågasättande – som: Är det naturligt att det ska vara så här?”, säger hon.

I Värvet berättar hon om sitt liv och skrivande, om ålder och att inte må bra. Och hur hon kom över sina ätstörningar med att springa. Hon kommer också med några råd till Kristoffer Triumf som berättar en del om sig själv, och avsnittet är i under vissa delar mer av ett samtal mer än en intervju. Lyssna vetja!

Bodil Malmsten är en av mina favoritförfattare. Jag har läst många av hennes böcker, hennes blogg och blev helt tagen av hennes ”Show enligt Bodil Malmsten” på Södra Teatern för ett par år sedan.

”Jag gillar att åka buss, jag gillar att åka tunnelbana, jag gillar att se hur det ser ut och hur folk är. Gillar att tänka hur det kommer sig, och hur ser reklamen ut, hur ser det ut. Så märker jag det ibland när det kommer folk att de går och sover: Hur gammal tänker du bli? När ska du vara vaken?”, säger hon i Värvet.

Hennes iakttagande, av människor, omgivningen, vad andra skriver, dikter och bilder, genomsyrar hennes böcker. Jag vill gärna läsa hennes bok om att skriva, som jag inte har fått tag på än.

– 028 av 100 i #Blogg100

#Blogg100-miss

Jag fick mycket gjort i går, men att blogga här var inte en av de sakerna. Sedan Björn kom hem i fredags har han servat mig med mat och påmint mig om att ta pauser ibland.

Det är flera roliga jobb som pågår samtidigt just nu och i mitt i det närmaste minutschema jag har följt de senaste dagarna så fanns det helt enkelt ingen plats för molsson.com i går förrän klockan två på natten, och då var det ju redan i dag.  Jag får ta igen det. 

I dag gick jag upp tidigt, hämtade en hyrbil och körde söderut. Just nu sitter jag på ett kafé i Los Altos och jobbar. Jag har intervjuat en person här till en artikel i SvD, och snart ska jag vidare till acceleratorn Y Combinator i Mountain View för att träffa ytterligare en person. Sedan blir det hem och tillbaka till schemat.

– 027 av 100 i #Blogg100

Open Heart

I kväll var jag på Noisebridge, ett hacker-ställe i The Mission, och deltog i Circuit Hacking Monday. Det är en öppen workshop som går ut på att bygga ihop olika elektronikkit. Jag valde att löda ihop Jimmie P Rogers kit Open Heart och koppla det till ett Diavolino kit (som Arduino) från Evil Mad Science.

Resultatet blev ett blinkande LED-hjärta som Björn ska få.

– 020 (20 minuter för sent) av 100 i #Blogg100

Det är här jag bor nu

Det slår mig ofta att det är ju här jag bor nu. Det är svårt att ta på den känslan, och ibland är den overklig.

Jag besöker mitt andra liv ibland. Det ger energi och glädje, men sedan är det dags att åka hem igen. Det här är hemma. I alla fall just nu. Men mina människor där hemma i Sverige fattas mig mycket, och jag brukar säga att det är precis som det ska vara. För det innebär att de har stor betydelse.

Jag är på ett äventyr och har ett bra liv här, med nya goda vänner och gamla goda vänner. Nu är det dem jag får finnas till hands för, och göra mitt bästa för att även vara tillgänglig för dem där hemma. Det är viktigast för mig. Det här med att tänka på mig själv är inte min grej, och jag gillar inte alls när det blir för mycket fokus på det. Men det blir det tyvärr ibland när man jobbar mycket själv (med det menar jag inte att vara ensam, för jag har ett kontor), och jag blir trött på mig själv ska ni veta.

Jag lär mig saker varje dag och det är det bästa jag vet. Människorna jag träffar här är intressanta, och för genomtänkta resonemang. Kulturen som omsluter Silicon Valley är den jag utforskar.

Och jag jobbar inte bara själv. Malin och jag pratar jobb, och jag har kontakt med redaktionerna i Sverige, samarbetar, bollar artiklar och rubriker. Då känns det inte så långt borta.

Tidsskillnaden gör att jag både vill vara vaken på kvällen och på morgonen, när Sverige vaknar och när Silicon Valley vaknar. Det är en balansgång som jag försöker bemästra. Det går inte särskilt bra, men det är okej tänker jag. För det är här jag bor nu, och då får jag anpassa situationen till det.

– 017 av 100 i #Blogg100

(Johanna skriver fint om var som egentligen är hemma)