Kategori: Vardagen

Kvartalsrapporter galore…

Hur många artiklar om kvartalsrapporter kan man skriva? En fråga som är omöjlig att svara på. Var tredje månad är det i alla fall något jag ägnar mycket tid åt.

I dag var det Facebooks tur, i går Apple och Twitter, i morgon Amazon och nästa vecka Tesla. Förra veckan skrev jag om Google och Microsoft. Sen får det vara bra ett tag, tills allt drar igång igen. Fast då är jag i Sverige på semester och vi får se vem det faller på.

Lite spännande är det ändå. Att följa med i hur det går för bolagen, i upp och nedgångar. Det är nästan som en relation, men på distans.

– Det här är inlägg 29 av 100 i bloggutmaningen Blogg 100.

 

Alexa, play…

Vi har en Echo från Amazon hemma. En liten rund högtalare som man kan ställa frågor till och uppmana till att spela upp nyheter, väder och låtar med mera.

Det känns inte som framtiden är här än när det gäller röstassistenter som Echo, Siri och Google Now. Men de ger ändå en hint av hur det skulle kunna fungera längre fram.

Assistenten i Echo heter Alexa och i dag frågade vi hen om hon kunde spela upp en låt av Zara Larsson på Spotify. Det verkade väldigt svårt för Alexa att hitta en svensk artist och istället spelade hen Walking with a ghost med Tegan and Sara – lika bra om inte bättre! Men precisionen hos Echo finns inte där än.

– Det här är inlägg 18 av 100 i bloggutmaningen Blogg 100.

Blogg100 – tredje gången gillt

Hej,

Det är jag igen som ska försöka mig på att blogga i 100 dagar. Just nu ser inte molsson.com mycket ut för världen. Jag var tvungen att flytta bloggen och passade på att inte frifräsa när det gäller temat (då det medförde en massa spam och skit som gjorde att bloggen låg nere hela tiden), utan köra ett WordPress-tema som går att uppdatera ordentligt.

Så, vad ska jag skriva om? Jag tänker att det finns en del att säga om jobbet som korrespondent här borta i Silicon Valley. Och om livet i Kalifornien i allmänhet, och i San Francisco i synnerhet.

En påtaglig grej med att bo här och jobba mot Sverige är tidsskillnaden. I kväll vid midnatt spelar jag och kollegan på redaktionen i Stockholm in Digitalpodden Silicon Valley, en tid som är en direkt konsekvens av 9 timmar i mellan oss. Jag får säkert anledning att återkomma till tidsskillnaden i ett annat inlägg.

– Det här är inlägg ett av 100 i bloggumaningen Blogg100 (Och en utmaning lär det bli med tanke på att jag har misslyckats de andra två gångerna, vilket är konstigt med tanke på att skriva är mitt yrke. Men det kanske är just därför.)

 

Super Bowl var Beyoncés show

Ok, jag erkänner att jag inte är särskilt intresserad av amerikansk fotboll. Men bor man i San Francisco så finns det minst en anledning att titta ändå. Jag gav mig ut på en springtur ungefär när matchen startade, och kände doften av kycklingvingar i lägenhetskorridoren. Det var få bilar ute på gatorna, och en och annan i röd tröja på väg någonstans för att se matchen. På vägen hem sprang jag förbi flera barer med långa köer utanför, men det blev ju tyvärr ingen segerfest för 49ers.

Själv satte jag på tv:n här hemma i lagom tid till Beyoncés framträdande, och Destiny’s Childs reunion. Och vilken show det var!

Jag skrev några rader på Silicon Valley-bloggen om hur många tweets som gjordes under Super Bowl.

– Det här är inlägg tolv av 100 i #Blogg100

Lördagsnöje i San Francisco

Så ofta vi kan går vi till Farmer’s Market vid Ferry Building på lördagarna. Dit hittar både lokalbefolkningen och turisterna, och det är alltid mycket folk men känns inte trångt. Jag älskar att strosa runt bland grönsaks- och fruktstånden och få råd från försäljarna om nya ingredienser och maträtter. Allting är odlat lokalt på gårdar utanför San Francisco, och runtom i norra Kalifornien.

Min favoritgrönsak är morot och i dag hittade jag två som hade hittat varandra.

Morotskärlek. 

(Här finns fler av mina foton från Farmers Market.)

– Inlägg elva av 100 i #Blogg100

En dag på vift…

…som avslutades med att lyssna på en paneldiskussion om när ”wearables” – alltså prylar vi har på oss för att mäta saker som till exempel aktivitet och sömn, som Jawbone Up, Nike Fuelband, Basis, Larklife och andra, kommer att bli mainstream. Det kom väl inte fram något direkt konkret svar på när, och än så länge så är det få som köper prylarna.

Bland annat var Sarah Rotman Epps med i panelen, analytiker på Forrester, som sa att prylarna måste integreras i fler delar av våra liv innan de kan attrahera den stora massan. Jag intervjuade henne för ett tag sedan till en artikel i SvD om trender från Silicon Valley, där hon även resonerade kring framtiden. Ur artikeln:

”– Jag tror att produkter blir mindre tekniskt avancerade och används av fler. För kan du använda informationen från dem och de kan ge dig råd, som att ”du sov inte så bra i natt så du borde äta lite extra protein till frukost” är mycket mer av en åtgärd än att bara visa statistik på vad du har gjort, säger Sarah Rotman Epps, analytiker på analysföretaget Forrester Research i San Francisco.

Något hon tror utvecklas inom de närmaste fem åren.

I dagsläget tittar hon på prylar som Nike Fuelband, Fitbit och Larklife som exempelvis mäter hur mycket du rör dig, och kan överföra data via bluetooth till appar i våra mobiler.

I dag är produkterna främst inriktade mot hälsa och träning. Sarah Rotman Epps tror att det fortsätter att vara viktigt, men att vi får se andra prylar och applikationer för till exempel ekonomi, försäkringar, shopping, betalningar och identifiering:

– Jag tror att sensorer över tid invaderar alla aspekter av våra liv.”

Paneldiskussionen ägde rum på The Catharine Clark Gallery i SOMA i San Francisco, där det här fina sytrådskonstverket hänger.

– Det här är inlägg åtta av 100 i #Blogg100

Min dag i foton

I dag har Instagram fått följa med mig under dagen, som började med jobb och ett Pilates-pass. Sedan mötte jag upp Malin för lunch på King Art Café, och på eftermiddagen satt vi på kontoret och jobbade. Jag tog en paus från jobbet i kväll för middag och bio med Malin. Vi såg Silver Linings Playbook, en intressant och ganska mörk film med fantastiska skådespelarinsatser.

http://www.flickr.com/apps/slideshow/show.swf?v=124984

– Det här är inlägg tre av 100 – i #Blogg100 (läser du i mobilen så funkar inte bildspelet för IOS, men här finns en länk till mobilsajten)

En typisk arbetsdag

Jag tänkte skriva om hur en typisk arbetsdag ser ut som frilansjournalist med bas i San Francisco. Men sanningen är väl den att det inte finns någon. Det händer olika saker, olika veckor, som konferenser, event, intervjuer, möten och annat. Men visst finns det även vissa återkommande rutiner. Som att jag just nu sitter på mitt kontor i SOMA (South Of Market Street) där jag hyr in mig. Här finns det entreprenörer, konsulter och även fler journalister, då teknikbloggen All Things D har sitt kontor här där det sitter folk ibland. Jag tar ett skrivbord där det finns ledigt i det öppna landskapet, och ibland sitter min vän Malin här och jobbar med mig.

Jag vet att jag har skrivit om tidigare att jag skulle vilja hitta andra journalister att jobba tillsammans med. Jag har roliga intressanta uppdrag, men jag saknar samarbetet på en redaktion. Tyvärr har jag inte hittat några än, även om jag känner en del amerikanska journalister. De vill dock antingen sitta hemma eller jobbar fast på en redaktion. Men jag ger inte upp och jag tror att det finns utrymme för fler svenska journalister här. I dagsläget finns det en som jobbar härifrån, men med kulturjournalistik.

Förutom att sitta på kontoret i dag har jag även ätit lunch med några svenska entreprenörer som är på besök i Silicon Valley. Och fått tag på en person att intervjua (med anledning av det jag skrev om i går) samt gjort två enkäter. Nu blir det artikelskrivande. Hörs i morgon.

– Det här är inlägg två av 100 i #Blogg100 – Andra sommaren

Status och frilanssemester

I dag startar min första semester som frilans. När jag var frilans förra gången, från och till under 2005-2006, sommarjobbade jag som reporter på Göteborgs-Postens ekonomiredaktion.

Frilanslivet har hittills gått bra tycker jag. Inte så bra att det räcker till tre semesterveckor, men helt ok. Och det har varit roligt! Jag har jobbat med Silicon Valley-bloggen på 20 procent, skrivit en hel del artiklar till Internetworld, gjort ett reportage till tidningen Civilekonomen tillsammans med fotografen Hanna Wemmenhag samt pitchat in en del idéer inför i höst.

Under våren har det handlat om Twitter-grundarens dubbla stolar, Facebooks börsintroduktion i olika omgångar, stora affärer som görs på små kaféer, alla investeringar som görs i dalen, affärsänglar med dolda motiv, en fattig entreprenör som flyttade in på ett kontor, en annan entreprenör som kommit in på acceleratorn Ycombinator, varningsmejl om sämre tider i dalen, Teslas nya elbil, en artikel SvD Näringsliv (pappret) om Nasas Singularity University, en massa nyheter och mycket annat.

Ibland känns det knasigt att sitta på andra sidan Atlanten från mina uppdragsgivare och bolla med mig själv. Men för det mesta hjälps det upp av intressanta möten, intervjuer och konferenser. Min plan är att fortsätta försöka hitta andra frilansare som jag kan sitta tillsammans med. Men först blir det några veckor ledigt.

Just nu är vi på en tur längs Highway 1, sedan blir det några dagar i San Francisco med vänner från Sverige. Och avslutningsvis åker vi till New York för att träffa kompisar och för lite jobb. Jag har ju självklart också lite semesterprojekt – som att lägga upp min lista med San Francisco-tips här på bloggen, sortera och rensa bland mina foton, läsa och tänka.

Glad sommar!

http://www.flickr.com/apps/slideshow/show.swf?v=109615

Frihet under fötterna

Jag har alltid sagt att jag inte gillar att springa. Jag hade fel. Efter 31 rundor och 10 veckor vågar jag nu säga att jag är en person som går ut och springer.

Miljöombytet med att flytta till San Francisco tror jag har bidragit till att jag kommit igång. När vi flyttade hit sa vi att vi skulle springa på Embarcadero som går längs vattnet i stan, och det har vi faktiskt gjort. För er som följer mig på Instagram har ni fått ta del av ett antal bilder därifrån. Och fler blir det.

Nu när jag har klarat fem kilometer med hjälp av appen Couch-to-5K så kommer jag att fortsätta springa och kombinera det med något annat. Pilates föreslår Frida, som är en av mina inspirationskällor till att springa. Tack för pepp Frida!

Tack också till Fredrik. Han brukar säga att ”det är bara att träna” och att det är det enda som gäller för att må bra. Lite så är det ju. Det är när jag tränar regelbundet som jag mår som bäst, och den bästa känslan är när jag börjar längta efter att träna.

Kanske blir tio kilometer nästa mål, men tills dess blir det någon kilometer till i taget. Det viktigaste känns ändå som att njuta av den nyvunna friheten under fötterna. Inte trodde väl jag att jag faktiskt är en person som springer.

http://www.flickr.com/apps/slideshow/show.swf?v=109615