En typisk arbetsdag

Jag tänkte skriva om hur en typisk arbetsdag ser ut som frilansjournalist med bas i San Francisco. Men sanningen är väl den att det inte finns någon. Det händer olika saker, olika veckor, som konferenser, event, intervjuer, möten och annat. Men visst finns det även vissa återkommande rutiner. Som att jag just nu sitter på mitt kontor i SOMA (South Of Market Street) där jag hyr in mig. Här finns det entreprenörer, konsulter och även fler journalister, då teknikbloggen All Things D har sitt kontor här där det sitter folk ibland. Jag tar ett skrivbord där det finns ledigt i det öppna landskapet, och ibland sitter min vän Malin här och jobbar med mig.

Jag vet att jag har skrivit om tidigare att jag skulle vilja hitta andra journalister att jobba tillsammans med. Jag har roliga intressanta uppdrag, men jag saknar samarbetet på en redaktion. Tyvärr har jag inte hittat några än, även om jag känner en del amerikanska journalister. De vill dock antingen sitta hemma eller jobbar fast på en redaktion. Men jag ger inte upp och jag tror att det finns utrymme för fler svenska journalister här. I dagsläget finns det en som jobbar härifrån, men med kulturjournalistik.

Förutom att sitta på kontoret i dag har jag även ätit lunch med några svenska entreprenörer som är på besök i Silicon Valley. Och fått tag på en person att intervjua (med anledning av det jag skrev om i går) samt gjort två enkäter. Nu blir det artikelskrivande. Hörs i morgon.

– Det här är inlägg två av 100 i #Blogg100 – Andra sommaren

Status och frilanssemester

I dag startar min första semester som frilans. När jag var frilans förra gången, från och till under 2005-2006, sommarjobbade jag som reporter på Göteborgs-Postens ekonomiredaktion.

Frilanslivet har hittills gått bra tycker jag. Inte så bra att det räcker till tre semesterveckor, men helt ok. Och det har varit roligt! Jag har jobbat med Silicon Valley-bloggen på 20 procent, skrivit en hel del artiklar till Internetworld, gjort ett reportage till tidningen Civilekonomen tillsammans med fotografen Hanna Wemmenhag samt pitchat in en del idéer inför i höst.

Under våren har det handlat om Twitter-grundarens dubbla stolar, Facebooks börsintroduktion i olika omgångar, stora affärer som görs på små kaféer, alla investeringar som görs i dalen, affärsänglar med dolda motiv, en fattig entreprenör som flyttade in på ett kontor, en annan entreprenör som kommit in på acceleratorn Ycombinator, varningsmejl om sämre tider i dalen, Teslas nya elbil, en artikel SvD Näringsliv (pappret) om Nasas Singularity University, en massa nyheter och mycket annat.

Ibland känns det knasigt att sitta på andra sidan Atlanten från mina uppdragsgivare och bolla med mig själv. Men för det mesta hjälps det upp av intressanta möten, intervjuer och konferenser. Min plan är att fortsätta försöka hitta andra frilansare som jag kan sitta tillsammans med. Men först blir det några veckor ledigt.

Just nu är vi på en tur längs Highway 1, sedan blir det några dagar i San Francisco med vänner från Sverige. Och avslutningsvis åker vi till New York för att träffa kompisar och för lite jobb. Jag har ju självklart också lite semesterprojekt – som att lägga upp min lista med San Francisco-tips här på bloggen, sortera och rensa bland mina foton, läsa och tänka.

Glad sommar!

http://www.flickr.com/apps/slideshow/show.swf?v=109615

Frihet under fötterna

Jag har alltid sagt att jag inte gillar att springa. Jag hade fel. Efter 31 rundor och 10 veckor vågar jag nu säga att jag är en person som går ut och springer.

Miljöombytet med att flytta till San Francisco tror jag har bidragit till att jag kommit igång. När vi flyttade hit sa vi att vi skulle springa på Embarcadero som går längs vattnet i stan, och det har vi faktiskt gjort. För er som följer mig på Instagram har ni fått ta del av ett antal bilder därifrån. Och fler blir det.

Nu när jag har klarat fem kilometer med hjälp av appen Couch-to-5K så kommer jag att fortsätta springa och kombinera det med något annat. Pilates föreslår Frida, som är en av mina inspirationskällor till att springa. Tack för pepp Frida!

Tack också till Fredrik. Han brukar säga att ”det är bara att träna” och att det är det enda som gäller för att må bra. Lite så är det ju. Det är när jag tränar regelbundet som jag mår som bäst, och den bästa känslan är när jag börjar längta efter att träna.

Kanske blir tio kilometer nästa mål, men tills dess blir det någon kilometer till i taget. Det viktigaste känns ändå som att njuta av den nyvunna friheten under fötterna. Inte trodde väl jag att jag faktiskt är en person som springer.

http://www.flickr.com/apps/slideshow/show.swf?v=109615

Läget

I går var det tre veckor sedan jag flyttade till San Francisco. På ett sätt känns det mycket längre sedan. På ett annat som att jag nyss kom hit och bara är här på semester.

Jag har hållit igång sedan jag flyttade hit. Kört i gång Silicon Valley-bloggen, skrivit frilansartiklar för Internetworld, gått på ett antal event, träffat intressanta personer, träffat vänner och rört på mig. Men jag saknar mina kollegor och jag är inte van vid att jobba själv. Det är väl inte så konstigt efter att haft en redaktion att gå till i många år. Samtidigt är jag inte ensam för jag träffar folk varje dag och jag gillar verkligen mina uppdrag. Jag vänjer mig.

Jag vet egentligen inte var jag vill komma med det här inlägget, mer än att skriva som det är och känns just nu.

I dag börjar frilanslivet!

I dag är det första måndagen i mitt nya frilansliv. Just i dag befinner jag mig i Göteborg och ska umgås med min morfar i några dagar. Jag har länge haft en plan på att skriva en bok om hans liv och under de kommande dagarna tänkte jag samla på mig lite mer material.

På onsdag nästa vecka, den 11:e april, åker jag till San Francisco för att stanna ett tag.

En arbetsplats

Ni vet den där känslan när man är en del av en arbetsplats. Och sedan när man inte är det längre.

Att verksamheten pågår utan en.

Jag vet att jag kommer att hälsa på redaktionen på Internetworld och IDG och känna så. Där går livet vidare. Kanske inte med samma människor, men ändå. Tidningar ska skickas och sajter ska uppdateras. Sociala medier-gruppen forsätter att ha möten.

Internetworlds redaktion är en plats dit jag gått i princip fem dagar i veckan i fyra och ett halvt år. En lång tid och där jag har jobbat längst under mitt yrkesliv.

Jag kommer att sakna mina kollegor, diskussionerna på redaktionen och allt runtomkring. Samtidigt är jag glad för allt det vi och jag har gjort och lärt mig. Känslorna inför att lämna det gamla ett tag står inte motsats till känslorna inför allt det nya jag ska göra nu. De nya sammanhangen. Den nya vardagen. Det jag kommer att rapportera om. Alla människor jag kommer att träffa och lyssna på och prata med. När jag kommer att kunna lägga ihop ännu fler perspektiv. Det ser jag fram emot.