Månad: november 2008

Enligt World Internet Institutes årliga rapport (och flera andra undersökningar med ungefär samma resultat) så är det dubbelt så vanligt att kvinnor, upp till 25 år, bloggar än män. Närmare bestämt 22 procent av de unga svenska kvinnorna bloggar.

Men vad innebär det för dem? Det var något vi bland annat diskuterade på en ”Geek Girl dinner” för några veckor sedan som Annika Lidne (Disruptive Media) hade anordnat :).

Lär de bloggande tjejerna sig att hantera modern teknik bättre och blir deras språkbruk rikare och mer nyanserat? I så fall är det verkligen konkurrenskraftiga verktyg inför framtida yrkesliv. För trots att vi är digitala immigranter och de är infödingar så går ändå inte datorkunskapen att ta för givet hos de yngre. De tar för givet att datorer finns och ett liv utan internet kan de inte överblicka. Men det innebär för den delen inte att de ”kan” datorer.

Men bloggandet gör kanske saken bättre. Dessutom får de utlopp för känslor och tankar i sina bloggar. Det gäller bara att de inte sprider digitala avtryck som kan vara till skada för just det där jobbet i vilket deras kunskaper från bloggandet kan vara till nytta. Men så kommer väl inte en arbetsgivare att resonera i framtiden?

Läs mer om vad tjejers bloggande kan leda till i Fredrik Wass artikel här!

Det är ett av Esther Dysons råd till entreprenörer i en video jag hittade från Vator.tv – inget nytt kanske, men det tål att upprepas och Esther Dyson kan vara värd att lyssna på. Hon är entreprenör, investerare, en känd kommentator kring den digitala utvecklingen och har investerat i företag som Flickr, Del.ic.ious och på senare tid 23andme (har ni inte hört talas om 23andme så kolla upp det).

Esther Dyson ger tre råd till entreprenörer i videon:

Lyssna – då tror folk att du är smart, om du pratar på utan att ha koll på vad de ska säga så kan du verka dum.

Gör en sak bra – istället för att göra fyra, fem halvdant.

Gör nya misstag – det är så du lär dig.

Och det gäller ju inte bara entreprenörer utan de flesta av oss. Lyssna in dig innan du pratar så har du mycket större möjlighet att få gehör när du väl har samlat på dig kunskaper genom att lyssna.

Att bli riktigt bra på en sak kan leda till framgång både för dig själv personligen och i en yrkesroll. En expertroll är ett allt vanligare sätt att profilera sig idag. Men att specialisera sig inom ett område hindrar ju inte från att ha en allmänt bred kunskap. Bredd genom djup är det 80-talisterna generellt verkar satsa på (läs om det här i en av mina artiklar om Generation Y).

Att göra misstag är svårt att acceptera. Det tycker i alla fall jag, men jag övar mig. Vi är ju trots allt bara människor och av alla misstag vi gör så lär vi oss något nytt.

Jag träffade Esther Dyson förra året på internetkonferensen SIME då jag intervjuade henne till Internetworld. Då berättade hon också lite om sina investeringar i företag som jobbar med rymdresor. Hon har under ett antal år anordnat en konferens för entreprenörer inom området och nu tränar hon för att själv åka upp i rymden. Träningen går att följa i hennes Flickr-flöde här! och på bloggen Esther Dyson’s Flight School. Verkar läskigt, men ändå lite spännande!

Jag vet. Det var ett tag sedan. Men det är inte så att jag inte har tänkt. Och det är inte så att jag inte har en lista med saker jag skulle vilja blogga om.

Sanningen är den att jag har en liten bloggkris.

Jag vet inte riktigt i vilken riktning jag ska ta Molsson.com. Vem ska jag skriva för? Vad är syftet med bloggen? Det är (vänliga) frågor jag har fått av människor i min närhet som mest är nyfikna, men som får mig att ifrågasätta. Jag försöker just nu ta reda på svaren.

Jag hade länge tänkt att blogga igen (gjorde det under åtta månader när jag bodde i SF förra året), men min tid och mitt engagemang har gått till Internetworld. När jag började skriva här ville jag att det skulle vara om saker som intresserar mig, men som inte har en naturlig plats i min bevakning på tidningen och saker om journalistik, media och utveckling i allmänhet. Men vem jag ska skriva för och syftet? Det vet jag (riktigt) inte. Än. Det kanske bara är att fortsätta skriva. Och inte tänka så mycket.