San Francisco – vi ses! Hej Malmö!

Tanken var att vi skulle bo i San Francisco i ett år. Och sedan i två år till. Nu har det gått nästan åtta och ett halvt år. Så kan det bli när man har roligt. Vi har umgåtts en hel del med utlandssvenskar under de här åren och många av dem har flyttat hem. Överlag är Bay Area där San Francisco ligger ett väldigt rörligt område. Även våra amerikanska kompisar, som vi har fått fler av de senaste åren, funderar på att flytta till den staten de kommer ifrån. Den flytten är ofta lång även om det inte handlar om en ny kontinent, som för oss.

Vi har trivts väldigt bra. Fått våra barn här och varit med om mycket fint och en del svårt. Vi har bott här i över åtta år av våra vuxna liv, jag och Björn, och det präglar en förstås.

San Francisco är en stad med stora samhälleliga klyftor. Techmeckats huvudstad där de mäktiga jättarna har sitt fäste i anslutning och där många av techfolket bor. Samtidigt en situation för de hemlösa som är ohållbar. Särskilt nu under pandemin. Det är svårt att förstå att en stad, med så mycket resurser och välbeställda människor, inte kan få rätsida på problematiken. San Francisco har länge haft de högsta hyrorna i hela USA. Techfolket har flyttat in och författare, konstnärer och musiker har flyttat ut. Samtidigt är mångfalden fortfarande stor och det öppna och tillåtande samhället till viss del kvar – även om det är utarmat.

De senaste fyra åren har vi bott i Sunset. Ett fantastiskt område i utkanten av San Francisco. Det ligger helt på sand och består av hus i långa rader, gata upp och gata ner. Längs med hela området ligger Golden Gate Park och Sunset kulminerar i Ocean Beach där surfercommunityt samlas och prövar vågorna året runt. Det är kallt i vattnet, och farligt med strömmarna, men det stoppar dem inte. Vi har älskat att bo här och varit mycket i parken och på stranden. Ätit luncher och middagar på de lokala restaurangerna. Tillbringat otaliga timmar på lekplatserna.

Som utlandssvensk är det en ständig diskussion kring om eller när man ska flytta hem. Nu under pandemin har det blivit ännu tydligare bland våra vänner. Vi tog dock beslutet innan dess, även om det inte såg så ljust ut med flytten där ett tag. Den främsta anledningen till att vi har valt att flytta hem är för att vara närmare familj och vänner.

Nu har vi i alla fall lyckats ta oss till Sverige, efter att resan blev avbokad två gånger på grund av corona. I augusti flyttar vi in i vårt nya boende i Malmö. Vi har alltid gillat Malmö och Björn har bott där innan. Vi tror att det är lite som San Francisco, fast annorlunda.

Det finns många skäl till varför det blev Malmö och inte till exempel Stockholm där jag känner mig hemma. Vi tror att vår livsstil i Malmö blir mer lik den i San Francisco, vi har många vänner där och det är ligger närmare våra familjemedlemmar som bor i Göteborg. Det blir fint! Sedan räknar vi med en del resor till Stockholm när det här sabla viruset drar förbi.

om jobbet…

En stående fråga under mina år i Silicon Valley har varit hur området och bolagen kan vara så underbevakade i svenska medier och samtidigt utgöra en så stor maktfaktor i Sverige. Sedan jag började åka hit 2007 har jag velat starta en svensk nyhetsbyrå, men problemet har alltid varit finansieringen. Det saknas resurser hos svenska medier för att betala för bevakning härifrån, med några undantag då för Dagens industri, Svenska Dagbladet och Aftonbladet under ett år – en satsning som visserligen främst betalades av Telia om jag har förstått det rätt. Men överlag har det varit väldigt sparsmakat. Under de flesta åren sedan 2012 har jag varit ensam som svensk journalist i Silicon Valley.

Jag håller just nu på, av naturliga skäl, att avsluta mitt jobb som Silicon Valley-korrespondent för Di Digital/Dagens industri. Det är med vemod, både som vi flyttar och jag sätter punkt för korrespondenttiden – i alla fall för den här gången.

I dag pratar vi om några av de starkaste minnena från min tid här i Digitalpodden. Och jag har försökt summera mina sex år på fältet i en artikel som snart publiceras i tidningen och på webben.

Vanligtvis när jag skriver en artikel eller ett reportage så kan jag oftast direkt identifiera den röda tråden. Jag vet vad jag vill lyfta upp och hur den ska disponeras. Men den summerande texten har jag börjat på tre gånger. För hur sammanfattar man sex år (åtta om man räknar in två föräldraledigheter) som korrespondent i Silicon Valley? Svaret är: det går inte.

I höst jobbar jag vidare med att bevaka entreprenörer och Di Digitals satsning på Female Founders från Malmö. Hoppas att vi ses!

Läs också: Ett utdrag från 2010-talet

Soundcloud Go-testet

Användartester är roliga att göra och den här gången föll lotten på mig, i och med att Soundclouds tjänst för strömmad musik än så länge bara finns i USA. Det finns mycket mer att säga än vad som står i artikeln så klart, men klart är att jag inte tycker det är någon Spotify-dödare. Apple Music har jag testat för lite för att säga något definitivt.

Läs artikeln här.

Skärmklipp 2016-04-25 22.32.58.png

– Det här är inlägg 27 av 100 i bloggutmaningen Blogg 100.

Podcast och jetlag

Vi är tillbaka i San Francisco sedan en vecka. De dryga två veckorna i Sverige kändes korta när vi var där, men som att vi hade varit borta länge när vi kom hem. Jetlagen var svår när vi åkte till Sverige. Inte min egen, för den hann jag inte tänka på. Men Miranda var uppe till 5 på morgonen i fem nätter. Sedan ordnade det tills sig.

Den här veckan har inte heller varit något undantag. De första fyra nätterna sov Miranda mellan typ 19 och 23. Sedan var hon vaken fram till 4 och sov ett par timmar till på morgonkvisten.

Så när jag skrev på Facebook och Twitter att det är en jetlaggad reporter med i Digitalpodden Silicon Valley den här veckan var det en sanning med modifikation. Visst, jag var säkert jetlaggad och då är man trött på kvällarna. Vi spelade in podden 23.45. Men jag hade också sömnbrist från att ha missat en natt på flyget, samt knappt sovit fyra timmar i fyra nätter i rad.

Här är det i alla fall, det senaste poddavsnittet:

Digitalpodden Silicon Valley: ”Vem köper dinosaurien Yahoo?” 

– Det här är inlägg 26 av 100 i bloggutmaningen Blogg 100 (det är väl knappt lönt att jag räknar, men vill ändå det på något sätt. Jag ska komma till 100 någon gång.)