Kategori: Webb 2.0

Campet

En sak jag inte skrivit om än på Molsson är 24 hour business camp för drygt en månad sedan. Förra gången bevakade jag dygnet på Hasseludden, men i år var jag med. Vi behöver såklart också utveckla saker på Internetworld och jag såg 24hbc som ett tillfälle att få skapa något, på lånad tid utanför den dagliga verksamheten, som kunde vara bra för Internetworld och IDG. Och jag ville åka dit för att få ta del av den miljö jag upplevde fanns där förra året. Det är onekligen en speciell stämning i ett rum fullt med människor som jobbar med något de brinner för. Jag skrev om den stämningen efter förra gången. Då upplevde jag den som utomstående. På ett sätt gav det ännu större intryck för då gick jag runt och intervjuade flera av teamen. Den här gången var jag själv en av dem som satt koncentrerat och jobbade med mitt team. Vi kom långt, men inte ända fram och vi kommer att jobba vidare på vår iPhone-applikation DittEvent. Målet är att den ska vara klar i början av nästa år.

Jag bloggade under dygnet på Hasseludden och Johan Larsson sammanfattade några av våra tankar från campet. Björn Falkevik filmade alla presentationer och har du inte sett det än så är den timman verkligen sevärd.

Om att mäta i sociala medier

Söndagsnatt. Och ett inställt flyg från Sturup. Vidare till Kastrup och hem därifrån, därför postas det här sent.

I veckan som gått publicerade Internetworld min artikel om att mäta i sociala medier som också är med i det senaste numret av tidningen.

Att mäta i sociala medier är ju ett stort område som har flera svar, inriktningar och föreliggande diskussioner. Artikeln var ett nedslag i några konkreta exempel och framförallt resonemang kring vilken utgångspunkt ett företag ska ha för att mäta i sociala medier – en kanal som läggs till mixen av andra marknadsföringskanaler.

Thérèse Mannheimer hittade ett inlägg av David Berkowitz om 100 sätt att mäta ROI i sociala medier.

Hon skriver om det som artikeln i mångt och mycket säger. Att det är de interna målen som är viktiga. Och att man som företag måste veta vad man vill ska hända i sociala medier. Då är det lättare att gå vidare och mäta resultaten.

I ämnet följde även inlägg från bland andra:
Webbstrategi.se
Next Generation Internet
Kreafon

I realtid

Jag är på Techcrunch real time stream Crunchup. Här ligger fokus på realtids-tjänster och många av de ”stora” är här. Twitter, Facebook, Friendfeed och många fler.

Men tyvärr inte så mycket nytt än så länge.

Twitter-flödet härifrån är enormt. Trots att internetuppkopplingen funkar sådär, vilket inte är populärt och det hörs en del suckande från publiken.

dsc_1730

Michael Arrington från Techcrunch intervjuar Ron Conway

Ängelinvesteraren Ron Conway gav sina 10 bästa tips för Twitter och andra att tjäna pengar på realtidsdata. Han var en av de tidiga investerarna i Google när det värderades till 75 miljoner dollar. Idag värderas det till 130 miljarder dollar, så han är nog ganska rik.

10. lead generation
9. coupons
8. analytics
7. crm
6. payments
5. commerce
4. user authentication
3. syndications of new ads
2. content-sensitive display advertising
1. acquiring followers

Ron Conway tror att det ligger minst 5 miljarder dollar i de tio punkterna.
”Vi uppfinner saker först och sen tjänar vi pengar”, säger han och menar att det var så Google startades och att Twitter absolut kan få till en bra affär.

Ron Conway upprepar flera gånger att ”this is early days” och att Twitter är som Google 1998. Men en del deltagare är inte lika övertygade.

Ängelinvesteraren John Borthwick, med företaget Betaworks, har byggt Bit.ly, tjänsten som förkortar länkar och som bland annat har ett partnerskap med Twitter. Där delas 27-28 miljoner länkar per dag (enligt gårdagens siffror).
”Det finns mycket bra data med Bit.ly. Vi är inte säkra på vad vi ska göra med den ännu, men vi tänker på det”, säger John Borthwick.

Techcrunchs Michael Arrington tycker att Twitter ska bli mer generös med sin data och spekulerar i att Twitter kommer att köpa Bit.ly innan året är slut.

—————————————————————————————————————

Länkar:
Mina bilder på Flickr (oredigerade)
Techcrunch livebloggar

…and action

Jag är på Reboot. Elfte upplagan och andra året för mig. Det är en konferens, eller snarare en ”unconference”. Det finns ett schema, men det kan också tillkomma sessioner under vägen utifrån deltagarnas intressen.

Förhoppningen är att diskussionerna här ska leda ett steg längre. Och förväntningarna är höga. Förra året sa många att de inte infriades.

Arrangören Thomas Madsen-Mygdal menar att vi är ”pre-something”, men vi vet inte vad det är_än. Det kanske är något vi får lära oss mer om på årets Reboot. Temat förra året var (självklart) ”free”. I år är det ”action”. 

Här finns massor av smarta deltagare. Det skrivs en bok utifrån konferensen. Några bygger en cykel med wifi. Det finns en ”hackgrupp”. Deltagarnas barn har sin egen lilla konferens. Tillsammans ska vi skapa en miljö för action. 

Nu börjar vi.

Följ Reboot på Twitter.
Björn Falkevik sänder live via Bambuser. 

dsc_1540

I bakgrunden av bilden: crowdsourcing av idéer till action från deltagarna som köar för att få sätta upp sin idélapp.
Fler bilder från Reboot på min Flickr.

Får man be om rekommendationer?

Ja, är svaret om man frågar en amerikan. Men svaret är nog inte lika självklart om man frågar en svensk.

Idag sa en kollega vid kaffeautomaten att han äntligen har gått med i LinkedIn. ”Vad är LinkedIn egentligen bra för?”, frågade en annan av kollegorna. ”Det har så vitt jag vet aldrig lett till att man diskuterar ett nytt jobb eller rekommenderar kontakter till varandra”.

Det har det ju såklart, LinkedIn har fått sin revival och tjänar bra pengar. Men det ligger något i det. Kanske för att man inte vågar använda det aktivt. Men vissa vågar och ber om rekommendationer. Jag har inte skrivit en sådan till någon än, men känner att jag borde. Frågan är om det rätta sättet är att be om det i Sverige?

bild-4

Kollegan: ”Jag skrev en rekommendation på den första förfrågan, men sen tröttnade jag på massmejlen.”

Be eller få, det borde kunna få vara båda två.

Dagens omvärldsbevakning

I nästa nummer av Internetworld (10) har jag skrivit en artikel om GTD (Getting Things Done), till vilken jag fick utmärkta tips från Bubblan (en grupp härliga människor som är insnöade på internet) på mikrobloggen Jaikun. Som sagt i tidigare inlägg, vart kan man få 35 intervjusvar på så kort tid?

Jag frågade även om hur bubblan omvärldsbevakar, men det fick tyvärr inte plats i artikeln så därför kommer lite om det här istället.

Jag fick ett antal intressanta svar som bekräftar flera av de trender som utkristalliserar sig bland den internet-savviga befolkningen. Jyri Engeström, en av grundarna till Jaiku, menar att kommer att få nyheter via våra sociala nätverk på nätet i takt med att uppdateringen sker mer och mer i realtid. Jag skrev om det i mitt senaste internettrendsknäck och Bison skrev om det under vinjetten ”Samhället” i tidningen.

Bubblan svarar främst att de omvärldsbevakar via Jaiku och RSS. De har självklart också en massa olika tjänster de använder, som Google Reader, Friendfeed, Facebook, Twingly och företagsinterna flöden. Men gemensamt är att de redan är där. Dit framtidstrenden säger att ”alla” kommer att komma. Det tycker jag är fascinerande.

@agaton frågade mig i Jaiku-tråden hur jag gör. Jag kom och tänka på en gammal Internetworld-kollega, Simon Bendelin, som brukade säga till mig: ”Miriam, du lever i framtiden” (det gällde ju inte bara omvärldsbevakning, men även det). Och det gör jag säkert delvis tillsammans med de andra i Bubblan. Jag får många av mina idéer och nyhetstips från Jaiku-bubblan och Facebook och jag har mina RSS-flöden. En tjänst jag gillar är Sesams nyhetssök. Vill jag snabbt hitta bakgrundsinfo om något eller senaste nytt i ett ämne så går jag dit.

Men jag måste villigt erkänna, och det här gäller inte främst omvärldsbevakning utan GTD, att jag fortfarande dyrkar min papperskalender. Jag har Google Calender och jag använder den, men min fysiska kalender klarar jag mig inte utan. Jag har fotografiskt minne över veckan och kan se framför mig om jag har ett möte eller om någon fyller år. Det bevisades bara ytterligare när jag glömde kalendern hos en vän och inte fick tillbaka den förrän en vecka senare. Jag missade en träff med två kompisar. JAG missade. Det händer inte. Jaja. Man är ju bara människa.

Webb 2.0 har dött?

Michael Arrington skriver på Techcrunch att webb 2.0 har dött. Några i jaiku-bubblan håller med. Inte jag. Jag tycker delvis som jesperlind skriver i hans jaiku-kommentar. Att webb 2.0 ”egentligen bara är en marknadsföringsterm”. Det var något Tim O’Reilly drog till med när han behövde ett begrepp att bygga en konferens runt. Men idén om webb 2.0, oavsett om det bara en term, har införlivats på många håll. Om det så är i Aktiespararnas community eller på Annonskartan.se.

När jag kom till Silicon Valley förra året var konjunkturen fortfarande i topp, riskkapitalisterna visste inte vart de skulle göra av pengarna och varje webb 2.0-startup tyckte att det hade kommit på något unikt. Okej, så är det kanske inte idag. Men att använda webbens möjligheter till mashups och interaktion för marknadsföring och försäljning har aldrig varit viktigare.

Många av de företag jag bevakar på Internetworld har kanske bara hört begreppet webb 2.0 flyktigt. Men de inser, i allt högre utsträckning, att det webb 2.0 står för är sådana förändringar de måste göra med sin webb. Och med lågkonjunkturen bli nätets möjligheter ännu viktigare. Kostnadseffektivt, mätbart och med stor räckvidd. Det gäller bara att våga satsa lite initialt och tänka längre än morgondagens vinst.

Webb 2.0 lever i allra högsta grad.