Jag har alltid sagt att jag inte gillar att springa. Jag hade fel. Efter 31 rundor och 10 veckor vågar jag nu säga att jag är en person som går ut och springer.
Miljöombytet med att flytta till San Francisco tror jag har bidragit till att jag kommit igång. När vi flyttade hit sa vi att vi skulle springa på Embarcadero som går längs vattnet i stan, och det har vi faktiskt gjort. För er som följer mig på Instagram har ni fått ta del av ett antal bilder därifrån. Och fler blir det.
Nu när jag har klarat fem kilometer med hjälp av appen Couch-to-5K så kommer jag att fortsätta springa och kombinera det med något annat. Pilates föreslår Frida, som är en av mina inspirationskällor till att springa. Tack för pepp Frida!
Tack också till Fredrik. Han brukar säga att ”det är bara att träna” och att det är det enda som gäller för att må bra. Lite så är det ju. Det är när jag tränar regelbundet som jag mår som bäst, och den bästa känslan är när jag börjar längta efter att träna.
Kanske blir tio kilometer nästa mål, men tills dess blir det någon kilometer till i taget. Det viktigaste känns ändå som att njuta av den nyvunna friheten under fötterna. Inte trodde väl jag att jag faktiskt är en person som springer.
molsson.com 