”Ja är både en möjlighet och en skyldighet”

Citatet i rubriken kommer från en av mina favoritbloggar – Seth’s Blog.

Sedan 2002 har tänkaren, entreprenören och författaren Seth Godin skrivit om tankeresonemang, råd och klokheter på sin blogg. Han sätter fingret på saker som ibland kan vara jobbiga att läsa, men är tänkvärda.

Som inlägget om innebörden av ordet ”ja”:

”Yes is an opportunity and yes is an obligation. The closer we get to people who are confronting the resistance on their way to making a ruckus, the more they let us in, the greater our obligation is to focus on the yes.”

– Det här inlägg nio av 100 i #Blogg100

Sex år sedan mitt första blogginlägg

TheJennie:s inlägg om bloggminnen inspirerade mig till att skriva några rader om mitt första blogginlägg.

Det var den 31 januari 2007. Den kvällen för sex år sedan satt jag i min lägenhet i Göteborg och skrev om mitt kommande äventyr i Silicon Valley. Jag hade fått ett journaliststipendie kopplat till Innovation Journalism Program på Stanford, och skulle jobba på CNET News.com i sex månader.

Min dåvarande blogg, Miriam i Amerikat, fick följa med mig under de där månaderna som till slut blev åtta. I det första inlägget skriver jag om att jag ska jobba som innovationsreporter, vad det nu är? Visst gjorde jag en del bevakning av innovation, som ju ingår i många olika områden, men just titeln innovationsreporter är inget man använder. Något som jag så smått också försöker reda ut i inlägget. Och som jag tror att få av oss som var iväg på stipendiet egentligen kunde definiera. Men det var inte det viktiga i sammanhanget. Jag lärde mig hur mycket som helst på de där månaderna och det förändrade mycket för mig både professionellt och privat. För på konferensen som avslutade programmet träffade jag nämligen min stora kärlek Björn.

– Det här är inlägg sju av 100 i #Blogg100

Du gjorde i alla fall det du älskade

Vi kände inte varandra så väl, och har bara träffats någon gång sedan vi gick samtidigt på universitetet. Men vi sågs ändå en del under den tiden och jag kommer ihåg att folk hade respekt för dig. Du hade koll och var en frisk fläkt, en bestämd person som verkade veta vad och vart du ville.

Jag har fått höra från gemensamma vänner om vad du hållit på med under åren. Och jag vet att jag har googlat ditt namn någon gång för att jag var nyfiken. Då hittade jag din blogg och de senaste åren verkar du ha varit väldigt lycklig. Jag läste där att du sagt upp dig från jobbet i Stockholm. Du flyttade till Frankrike, blev kär och tog några jobb här och där. Det var modigt tycker jag, att bryta mitt i livet och bestämma dig för att nu skulle du göra något annat.

Det var i somras när du gjorde det du verkade älska, skärmflyga, som det hände. En kastvind slog dig mot ett berg och det tog ditt liv. Jag har svårt att beskriva känslorna som kom när jag fick höra om det hemska. Det känns som att ord och meningar inte räcker till, och känns banala i sammanhanget. Din bortgång fick mig verkligen att tänka efter och det finns så mycket jag skulle vilja säga, men jag vet inte hur. Samtidigt har jag tänkt på att skriva något om det, och det fick bli i dag.

Det var alldeles för tidigt och det kan gå snabbt när livet tas ifrån en. Sofia, vila i frid och vi ses en annan gång.

– Det här är inlägg sex av 100 i #Blogg100