Vi kände inte varandra så väl, och har bara träffats någon gång sedan vi gick samtidigt på universitetet. Men vi sågs ändå en del under den tiden och jag kommer ihåg att folk hade respekt för dig. Du hade koll och var en frisk fläkt, en bestämd person som verkade veta vad och vart du ville.
Jag har fått höra från gemensamma vänner om vad du hållit på med under åren. Och jag vet att jag har googlat ditt namn någon gång för att jag var nyfiken. Då hittade jag din blogg och de senaste åren verkar du ha varit väldigt lycklig. Jag läste där att du sagt upp dig från jobbet i Stockholm. Du flyttade till Frankrike, blev kär och tog några jobb här och där. Det var modigt tycker jag, att bryta mitt i livet och bestämma dig för att nu skulle du göra något annat.
Det var i somras när du gjorde det du verkade älska, skärmflyga, som det hände. En kastvind slog dig mot ett berg och det tog ditt liv. Jag har svårt att beskriva känslorna som kom när jag fick höra om det hemska. Det känns som att ord och meningar inte räcker till, och känns banala i sammanhanget. Din bortgång fick mig verkligen att tänka efter och det finns så mycket jag skulle vilja säga, men jag vet inte hur. Samtidigt har jag tänkt på att skriva något om det, och det fick bli i dag.
Det var alldeles för tidigt och det kan gå snabbt när livet tas ifrån en. Sofia, vila i frid och vi ses en annan gång.
– Det här är inlägg sex av 100 i #Blogg100
molsson.com 