Det är här jag bor nu

Det slår mig ofta att det är ju här jag bor nu. Det är svårt att ta på den känslan, och ibland är den overklig.

Jag besöker mitt andra liv ibland. Det ger energi och glädje, men sedan är det dags att åka hem igen. Det här är hemma. I alla fall just nu. Men mina människor där hemma i Sverige fattas mig mycket, och jag brukar säga att det är precis som det ska vara. För det innebär att de har stor betydelse.

Jag är på ett äventyr och har ett bra liv här, med nya goda vänner och gamla goda vänner. Nu är det dem jag får finnas till hands för, och göra mitt bästa för att även vara tillgänglig för dem där hemma. Det är viktigast för mig. Det här med att tänka på mig själv är inte min grej, och jag gillar inte alls när det blir för mycket fokus på det. Men det blir det tyvärr ibland när man jobbar mycket själv (med det menar jag inte att vara ensam, för jag har ett kontor), och jag blir trött på mig själv ska ni veta.

Jag lär mig saker varje dag och det är det bästa jag vet. Människorna jag träffar här är intressanta, och för genomtänkta resonemang. Kulturen som omsluter Silicon Valley är den jag utforskar.

Och jag jobbar inte bara själv. Malin och jag pratar jobb, och jag har kontakt med redaktionerna i Sverige, samarbetar, bollar artiklar och rubriker. Då känns det inte så långt borta.

Tidsskillnaden gör att jag både vill vara vaken på kvällen och på morgonen, när Sverige vaknar och när Silicon Valley vaknar. Det är en balansgång som jag försöker bemästra. Det går inte särskilt bra, men det är okej tänker jag. För det är här jag bor nu, och då får jag anpassa situationen till det.

– 017 av 100 i #Blogg100

(Johanna skriver fint om var som egentligen är hemma)