Rubriken på inlägget kommer från en låt som en IDG-vän till mig, Henrik Almén, har skrivit och sjunger. Resten av texten är också vacker, men den kan jag inte riktigt relatera till. Det är de där orden som har fastnat och som jag plockade fram nu för illustrera läget.

På torsdag åker jag hem till Sverige i några veckor. Det var ett tag sedan jag var där nu och det blir fint att träffa för mig viktiga personer, jobba på Webbdagarna och hälsa på redaktionerna på SvD och IDG. Innan dess är det mycket som ska göras och allt kommer inte att hinnas med, utan det får så klart bli jobb i Sverige också. Jag ser fram emot att samla på mig en massa energi till resten av våren, för även om jag har ett väldigt roligt jobb här så saknar jag kollegor. Det har jag skrivit om tidigare på bloggen.

Jag har lagt ner mycket tid och kraft på att skapa en fungerande jobbmiljö här. För en person som jag, som älskar att jobba tillsammans med andra och verkligen gillar att jobba på en redaktion, har det varit en viktig prioritet. Under ett år satt jag på två olika coworking-ställen, där jag träffade en massa intressanta människor och flera som i dag är mina vänner. Men där är det svårt att hitta någon att jobba tillsammans med. Sedan i mitten av september förra året har jag och några andra journalister och formgivare delat ett kontor, men vid jul flyttade flera av dem och jag satt i princip ensam på kontoret fram tills i förra veckan. Nu har två nya kontorskompisar flyttat in, varav en också är techjournalist som jag, och det känns som en bra sak att komma tillbaka till efter veckorna i Sverige.

– Det här är inlägg fyra av 100 i bloggutmaningen Blogg100

Söndag och dags för årets skattefest. När vi skattar här i USA fyller vi en lång rad uppgifter i ett megastort dokument som rymmer allt från hur mycket det var på våra konton i Sverige och USA in till sista öret per den 2013-12-31, hur många dagar vi var i Sverige förra året, hur många resor vi har gjort i hur många dagar, hur många dagar vi var i USA under 2011 (då bodde vi inte ens här!) och så vidare.

Min bokföring för 2013 är inte klar och det är precis vad jag vill ägna mig åt inför att jag ska åka hem till Sverige på torsdag och har hur mycket jobb som helst att göra innan dess. Bitter, nej inte då 🙂 Men jag måste säga att det finns roligare saker än bokföring och skatt.

– Det här är inlägg två av 100 i bloggutmaningen Blogg100

I dag fyller min vän Malin Trotzig år. Jag tillägnar det här inlägget till henne eftersom det är hon som har gjort den nya toppdesignen på min blogg.

Den har funnits där i ett antal månader, men jag har inte bloggat. Eller inte bloggat här ska jag säga, för jag skriver artiklar och perspektiv på Silicon Valley-bloggen varje vecka. Där fungerar bloggen som en bra plattform för att rama in att det jag skriver om kommer från Silicon Valley. Men jag har även annat att säga som passar bra för molsson.om.

När Malin, som jobbar som grafisk designer, gjorde om bloggdesignen här någon gång innan jul var jag sugen på att komma igång med bloggandet igen, men behövde något nytt att vila ögonen på för att få inspiration.

Malin och jag delar kontor i San Francisco och hon föreslog att vi skulle illustrera ett foto. Jag ville ha strecket med de olika färgerna. Det landade i en helt vit blogg med rödrosa länkar och en topp med lite färg och en bättre version av mig själv.

Så hade det inte kunnat bli utan Malin och det passar bra att ge en eloge till henne i dag på hennes födelsedag.

Stort grattis på födelsedagen Malin!

Med en ny fräsch design är jag redo att försöka få fart på bloggandet igen och tänkte återigen försöka utmana mig själv i min vän Fredrik Wass bloggutmaning Blogg100. Förra gången kom jag ”bara” till inlägg 39, den här gången planerar jag att komma längre.

Det kommer återigen att bli en blandning av jobb, personligt, San Francisco, Silicon Valley, journalistik och entreprenörskap med mera – i form av reflektioner, lästips, citat, tankar kring jobb och annat. Häng med!

– Det här är inlägg ett av 100 i bloggutmaningen Blogg100

PS. I och med att jag ligger nio timmar efter Sverige här tidsmässigt så kommer mina inlägg ibland att gå ut på ”fel” dag i Sverige. DS.

Foton ovan: Malin på kontoret och en kopp med mig själv som jag fick av Malin i julklapp.

I dag har jag besökt farmor. Vi har pratat mycket, eller mest hon, och avhandlat livets väsentligheter. Hon berättar om alla runtomkring, jag slänger in några meningar här och där. Och ställer frågor, många frågor. Jag kommer att vara mätt i flera dagar, för hon göder mig med mat, desserter och kakor. Precis som det ska vara hos en farmor. Min kära farmor som fyller 87 år i sommar. Det är fantastiskt hur pigg och fräsch hon är ändå.

I morgon bär det iväg till Stockholm.

– 037 av 100 i ”Blogg100