Generation Y

I nummer sju av Internetworld skrev jag en artikel om Generation Y som ligger på vår webb idag. Det är ett ämne som verkligen intresserar mig och som jag även skrev om på CNET News.com.

80-talisten jag intervjuade till Internetworld, Helena Mischel, sa mycket som var intressant. Men något som jag hört många uttrycka på olika sätt och som Helena sa i referens till Twingly där hon jobbade i somras var:

”– …Det är viktigt att ha frihet även om man inte utnyttjar den. Det gör mycket att veta att arbetsgivaren litar på en. Att anteckna varje timme funkar inte.
Hon menar att varje timme ändå inte är effektiv och att man då ska ha friheten att disponera sin tid själv.
– Man jobbar inte bra hela tiden och det är bättre att arbeta när det går framåt. På Twingly jobbade vi frivilligt mycket mer än åtta timmar per dag. När man har mål och tycker att det är roligt så går det bra.

Hennes chef på Twingly, vd:n Martin Källström, sa såhär:

”Twinglys anställda har en stor flexibilitet och kan göra vad de vill på arbetstid, hävdar han.
– Vi mäter inte hur många arbetstimmar man jobbar, så länge man gör sitt jobb och inte är borta så det hindrar arbetet för resten av gruppen.
Individens prestation mäts inte i tid och Twingly har ingen formell tidrapportering och redovisning om vem som har gjort vad.
– Jag tror att det passar yngre människor mycket bättre.”

Och det passar nog många bättre, yngre som äldre. Visst jag tror på arbetstider, men även på flexibilitet. Passar det bättre att jobba hemma en dag är det också bra, kanske till och med mer effektivt. Varje timme är inte lika effektiv, som Helena säger, och så är det nog för de flesta. Under den timmen/timmarna kan man ju istället variera sig och fokusera på något annat för en stund, vilket kan tillföra arbetet något annat som reflektion eller inspiration.

Sociala medier som journalistiska arbetsverktyg

Idag (läs söndag) ställde Kristin Heinonen, PR-tjej från Sund Kommunikation i Malmö som ligger bakom bloggen What’s Next tillsammans med Tomas Wennström, en intressant fråga på jaiku: @bubblanjournalister: Hur använder ni sociala medier som arbetsverktyg? Vad är mest givande?

Jag svarade: @kristinheinonen att jag har många exempel på där jag har fått tag på rätt intervjupersoner eller fått uppslag till en artikel genom jaiku. Den här tråden är ett bra exempel.

I den frågade jag bubblan om vilka GTD- (getting things done) verktyg de använder i sin vardag för att jag skulle få idéer till ett knäck i nästa nummer av Internetworld. Och jag fick 35 svar. Det är inte varje dag man kan intervjua 35 personer på samma dag (okej det var svar från två dagar) och dessutom få så många kvalificerade svar.

Sociala medier som Jaiku, Facebook och bloggar är idag några av mina främsta arbetsverktyg. Men det har inte alltid varit så. Jag började använda Facebook i februari förra året när jag jobbade på CNET News.com i San Francisco. Eller rättare sagt, jag signade upp mig på Facebook när jag började där i februari för att en CNET-kollega sa att där skulle jag kunna hitta intervjupersoner. Jag måste erkänna att jag då inte riktigt förstod vad hon menade. Men tji fick jag. En månad senare loggade jag in på mitt konto på Facebook igen och började adda vänner. Och många av mina kontakter i USA förvaltar jag just där.

Häromdagen var min chef Ulrika Halvarssons barn på besök på jobbet. Ulrika skulle precis stänga ner sin dator när sonen utbrister: ” Facebook, det är väl inte ditt jobb.” Men det är det såklart. Den eviga diskussionen om att anställda ska få logga in på Facebook eller inte på jobbet finns inte hos oss. Tvärtom.

Hur läser du bloggar?

När jag valde design till den här bloggen så funderade jag på hur jag faktiskt läser bloggar. Och om någon kommer att läsa min blogg går den personen då in på Molsson.com eller läser den via RSS.

Jag upptäckte till exempel att Henrik Torstenssons blogg faktiskt är svart (har den alltid varit det?). Det är en av de bloggarna jag läser i Google Reader. Andra läser jag på den egna sidan, som Bisonblog och Can’t never did nothin’ and neither did couldn’t. Men varför? Delvis har det med mina bevakningsområden i mitt jobb att göra. Via RSS läser jag de bloggar som skriver om saker jag har intresse av på Internetworld. De vill jag kunna kolla av snabbt och lätt i Reader. Andra läser jag mer för underhållning och då känns det viktigare att få allt det där runtomkring själva inlägget som bild, text om personen, läs mer-länkar och allt annat lull-lull man kan tänka sig.

Hur läser du bloggar?

Webb 2.0 har dött?

Michael Arrington skriver på Techcrunch att webb 2.0 har dött. Några i jaiku-bubblan håller med. Inte jag. Jag tycker delvis som jesperlind skriver i hans jaiku-kommentar. Att webb 2.0 ”egentligen bara är en marknadsföringsterm”. Det var något Tim O’Reilly drog till med när han behövde ett begrepp att bygga en konferens runt. Men idén om webb 2.0, oavsett om det bara en term, har införlivats på många håll. Om det så är i Aktiespararnas community eller på Annonskartan.se.

När jag kom till Silicon Valley förra året var konjunkturen fortfarande i topp, riskkapitalisterna visste inte vart de skulle göra av pengarna och varje webb 2.0-startup tyckte att det hade kommit på något unikt. Okej, så är det kanske inte idag. Men att använda webbens möjligheter till mashups och interaktion för marknadsföring och försäljning har aldrig varit viktigare.

Många av de företag jag bevakar på Internetworld har kanske bara hört begreppet webb 2.0 flyktigt. Men de inser, i allt högre utsträckning, att det webb 2.0 står för är sådana förändringar de måste göra med sin webb. Och med lågkonjunkturen bli nätets möjligheter ännu viktigare. Kostnadseffektivt, mätbart och med stor räckvidd. Det gäller bara att våga satsa lite initialt och tänka längre än morgondagens vinst.

Webb 2.0 lever i allra högsta grad.

Idag kan vara dagen…

…som jag börjar skriva på den här bloggen. Eftersom idag kan jag posta att jag var med i What’s Next-panelen tillsammans med profilerna Joakim Jardenberg, Karin Adelsköld och Fredrik Wass.

Här är ämnena vi diskuterade:

Lyssna här!