”Är du här och minglar runt på entreprenörsevent?”

Nej. Är det enkla svaret på den frågan, även om jag absolut går på entreprenörsevent. Den kom från en person jag träffade på en grej här några månader efter vi hade flyttat hit. Han hade läst min blogg någon gång, sa han, och jag tror i och för sig att han menade frågan som positiv. Och det är helt klart en en ynnest att bo i Silicon Valley och ha tillgång till en massa intressanta event. Men svaret är fortfarande nej, för även om jag kanske tolkade frågan fel så kändes den där och då som att han menade att jag ”bara är ute och minglar runt.” Vilket är långt från verkligheten, och jag tog lite illa upp.

Det säger väl egentligen sig självt. När det gäller den delen av mitt jobb där jag går på en konferens eller ett event intervjuar jag folk, lyssnar på dragningar, fotar, knyter nya kontakter och försöker ta in rummet. Jag hämtar alltid hem det jag är ute och gör, sätter mig in i kontexten och marknaden. Läser in mig och skriver en eller flera artiklar. Helt självklara grejer tänker ni, och ja det är det. Men mingla är ju bara en liten del av det.

Det är söndag kväll här i San Francisco och jag sitter i soffan och planerar veckan som kommer. Under veckan som gått har jag bland annat varit just på ett entreprenörsevent. Det var acceleratorn 500 Startups ”demo day” där 32 startup-företag presenterade.

– 019 av 100 i #Blogg100

Trender inom e-handeln i USA då och nu

Jag jobbar just nu på en uppföljning av min artikel från 2007, E-handel i framkant: ”Sex trender från shoppingens hemland”. Det var den första större frilansartikeln jag skrev för Internetworld, när jag fortfarande bodde kvar i San Francisco. Jag kommer ihåg känslan av att den artikeln var avgörande för om jag skulle ha en chans att få ett jobb på Internetworld. Och det gick vägen.

Flera av företagen jag intervjuade då finns fortfarande kvar. Som Thisnext.com, en social shoppingsajt för att upptäcka nya produkter och Ypulse.com, ett analysföretag som inriktar sig mot unga. Like.com, som jobbar med en igenkänningsteknik för material, färger och form för att hitta det man letar efter, köptes upp av Google 2010.

Trenderna jag listade då var multikanaler, personlig onlineförsäljning, online merchandising, social shopping, den sociala webben och m-handel. Några av dem består i den här artikeln, andra har bytts ut. Sociala medier spelar till exempel en annan roll i dag än för sex år sedan.

Då skrev jag:
”Den största utmaningen just nu är att nå kunder online som väljer att köpa offline. Den sociala shoppingen och webben står fortfarande för en relativt liten del av e-handeln och marknaden är inte redo för m-handel. Än. Människor som handlar över gränserna online och offline spenderar tio gånger mer än dem som bara köper genom en kanal.”

M-handel är ett exempel på en trend som återkommer i uppföljningsartikeln, men den har fortfarande inte slagit igenom. I dag står den för tre procent av e-handeln, och mindre än en procent av den totala handeln i USA, enligt siffror från Forrester. Men förväntas gå upp från åtta miljarder dollar till 31 miljarder dollar om fem år.

Håll utkik efter artikeln i nästa nummer av Internetworld.

– Det här är inlägg 13 av 100 i #Blogg100

Ett steg närmare ”Startup Visa”?

Ett vanligt samtalsämne i Stockholm är bostadsmarknaden, och motsvarande frekventa samtalsämne här skulle vara visumfrågan. I det senaste numret av Internetworld har jag skrivit om just vad som gäller för att flytta till USA för att plugga eller jobba.

När det gäller Silicon Valley är det visum för utländska entreprenörer som diskuteras mest. För det finns i dag inget givet sätt för startup-företag att etablera sig här. Jag skrev om det inför presidentvalet och Barack Obama har sedan tidigare sagt att han stödjer Startup Visa Act, ett initiativ från investerare och entreprenörer. I veckan tog han upp frågan igen i hans tal om immigrationsfrågor.

Ur Huffington Post Tech:
”President Obama on Tuesday called on Congress to create a special visa category that allows foreign-born entrepreneurs who launch successful startups to remain in the country”.

– Det här är inlägg tio av 100 i #Blogg100

Söndagskrönika: ”Pre-rev” vs affärsmodell

Det här är en krönika från Internetworld nummer 5 2012. Då mina krönikor i tidningen inte har varit publicerade på webben tidigare tänkte jag att #blogg100 är ett bra tillfälle för att lägga ut några av dem här.

”En miljon människor går in på en bar i Silicon Valley, men köper inget. Baren anses vara en stor framgång”. Det citatet har gått rundgång i ett antal år och används som en liknelse för tjänster med miljontals användare, men som har svårt att tjäna pengar på dem och trots det har fått riskkapital, sålts eller börsnoterats.

Tar man det tillbaka några steg handlar det om att startup-företag har det som lite slarvigt brukar kallas en ”pre-rev”-modell (pre-revenue = före intäkter) när de kör igång. Det vill säga en verksamhet som i många fall går ut på att ha många användare, men saknar affärsmodell.

”Det är fokus på affärsmodeller igen”, sa en entreprenör här i Silicon Valley till mig häromdagen. Sociala tjänster och endast fokus på många användare var hett för två år sedan, menar han. Nu behövs det många användare, men också en idé om hur man ska tjäna pengar.

Kanske har det skett något av ett skifte här i Silicon Valley. Många fler tjänster är transaktionsbaserade i dag, som olika betalningslösningar. Och den nya tidens företagstjänster för B2B är heta.

Men det är helt klart inte alla som pratar om att affärsmodellen ska finnas med från start. I nedslaget från New York i det här numret säger Zach Sims från Codecademy att investerare där inte är rädda för pre-rev. ”Bygger du en bra produkt som många använder kommer det alltid att finnas pengar i slutet av den tunneln”, säger han.

Att börja tjäna pengar i efterhand kan vara svårt. Se bara på Twitter, som nu slänger ut tredjepartsapplikationer som byggt tjänster på deras plattform, för att de själva ska ha hela kakan och kunna tjäna mer pengar. Och Facebook som har nära 550 miljoner mobila användare varje månad, och som nu måste visa att det kan tjäna pengar på dem.

I Europa har ”pre-rev” egentligen aldrig varit aktuellt. I till exempel England och Norden säger många att det finns krav på att startup-företagen ska tjäna pengar om de ska få en investering.

Men det finns en ytterligare en dimension av det här som vi kanske inte alltid tänker på.  För vad händer med värderingar av bolag när det finns faktiska intäkter. Jo, de värderas utifrån dem. Därför snackas det här om att investerare inte vill att bolagen de satsat på ska tjäna pengar. För då får de inte ut max vid en eventuell exit. Och intäkter kan göra det svårt för utländska startup-företag att ta in kapital här i Silicon Valley.

Det ställer pre-rev vs en fungerande affärsmodell i en annan dager. En där det är svårt att veta vad som vad. Och vad som faktiskt räknas. Men pre-rev kan ju bara ta företaget till en viss punkt och blir man inte uppköpt måste man tjäna pengar. Eller dö.

Läs mer om läget i Silicon Valley för 2013 på Silicon Valley-bloggen. 

– Det här är inlägg fem av 100 i #Blogg100

En typisk arbetsdag

Jag tänkte skriva om hur en typisk arbetsdag ser ut som frilansjournalist med bas i San Francisco. Men sanningen är väl den att det inte finns någon. Det händer olika saker, olika veckor, som konferenser, event, intervjuer, möten och annat. Men visst finns det även vissa återkommande rutiner. Som att jag just nu sitter på mitt kontor i SOMA (South Of Market Street) där jag hyr in mig. Här finns det entreprenörer, konsulter och även fler journalister, då teknikbloggen All Things D har sitt kontor här där det sitter folk ibland. Jag tar ett skrivbord där det finns ledigt i det öppna landskapet, och ibland sitter min vän Malin här och jobbar med mig.

Jag vet att jag har skrivit om tidigare att jag skulle vilja hitta andra journalister att jobba tillsammans med. Jag har roliga intressanta uppdrag, men jag saknar samarbetet på en redaktion. Tyvärr har jag inte hittat några än, även om jag känner en del amerikanska journalister. De vill dock antingen sitta hemma eller jobbar fast på en redaktion. Men jag ger inte upp och jag tror att det finns utrymme för fler svenska journalister här. I dagsläget finns det en som jobbar härifrån, men med kulturjournalistik.

Förutom att sitta på kontoret i dag har jag även ätit lunch med några svenska entreprenörer som är på besök i Silicon Valley. Och fått tag på en person att intervjua (med anledning av det jag skrev om i går) samt gjort två enkäter. Nu blir det artikelskrivande. Hörs i morgon.

– Det här är inlägg två av 100 i #Blogg100 – Andra sommaren

Ett av 100 i #Blogg100 – Andra sommaren

Jag är med i min vän Fredrik Wass aka Bisonblogs bloggutmaning: #Blogg100 – Andra sommaren. Det bestämde jag mig för i går kväll vid köksbordet i vår lägenhet här i San Francisco. Det måste gå, även om det blir metainlägg om min vardag som frilansjournalist.

Det får bli blandat helt enkelt. Lästips, citat, reflektioner, jobb jag är ute på, mina krönikor från Internetworld, foton, årssammanfattningen för 2012 och en del annat. 

I dag brottas jag med intervjupersoner som inte svarar. Just det är svårare här. I Sverige ringer jag upp folk direkt (med undantag för vissa företag), eller postar på Twitter och får tips. Här kan jag både mejla flera gånger och påminna på Twitter, och oftast får jag till slut svar. Men nu har det varit långhelg här med helgdag i måndags, och många tog även ledigt i fredags. Och vissa svarar helt enkelt inte alls.

Det är också en annan kultur här vad det gäller att kontakta folk. Man får gå genom PR-byråer och assistenter, och det här med att prata med någon samma dag kan man i princip glömma. Om det gäller en investerare, analytiker eller en person inom något specialområde i alla fall. Entreprenörer är mer tillgängliga, men har ju samtidigt mycket att göra så klart.

Jag respekterar till fullo att folk har ett späckat schema och annat att göra än att prata med journalister. Men när det går flera dagar och man inte får svar och inte kan påminna en gång till – det är då det märks att det är svårare att få tag på folk här helt enkelt. En deadline flyttar dock inte på sig, så det är bara att försöka igen eller med någon annan!

PS. I och med att jag ligger nio timmar efter Sverige här tidsmässigt så kommer mina inlägg ibland att gå ut på ”fel” dag i Sverige. DS.

Status och frilanssemester

I dag startar min första semester som frilans. När jag var frilans förra gången, från och till under 2005-2006, sommarjobbade jag som reporter på Göteborgs-Postens ekonomiredaktion.

Frilanslivet har hittills gått bra tycker jag. Inte så bra att det räcker till tre semesterveckor, men helt ok. Och det har varit roligt! Jag har jobbat med Silicon Valley-bloggen på 20 procent, skrivit en hel del artiklar till Internetworld, gjort ett reportage till tidningen Civilekonomen tillsammans med fotografen Hanna Wemmenhag samt pitchat in en del idéer inför i höst.

Under våren har det handlat om Twitter-grundarens dubbla stolar, Facebooks börsintroduktion i olika omgångar, stora affärer som görs på små kaféer, alla investeringar som görs i dalen, affärsänglar med dolda motiv, en fattig entreprenör som flyttade in på ett kontor, en annan entreprenör som kommit in på acceleratorn Ycombinator, varningsmejl om sämre tider i dalen, Teslas nya elbil, en artikel SvD Näringsliv (pappret) om Nasas Singularity University, en massa nyheter och mycket annat.

Ibland känns det knasigt att sitta på andra sidan Atlanten från mina uppdragsgivare och bolla med mig själv. Men för det mesta hjälps det upp av intressanta möten, intervjuer och konferenser. Min plan är att fortsätta försöka hitta andra frilansare som jag kan sitta tillsammans med. Men först blir det några veckor ledigt.

Just nu är vi på en tur längs Highway 1, sedan blir det några dagar i San Francisco med vänner från Sverige. Och avslutningsvis åker vi till New York för att träffa kompisar och för lite jobb. Jag har ju självklart också lite semesterprojekt – som att lägga upp min lista med San Francisco-tips här på bloggen, sortera och rensa bland mina foton, läsa och tänka.

Glad sommar!

http://www.flickr.com/apps/slideshow/show.swf?v=109615

Nya numret av Internetworld!

I går kom nummer två av Internetworld i brevlådan. Annika af Klerckers omslagsbild på Lisa Knutsson Amatiello, som jag intervjuade till det här numret, blev riktigt bra i collageform.

Från och med förra numret har vi gjort om Internetworld. Det är min andra omgörning sedan jag började på tidningen hösten 2007. Den förra var med första numret 2008 då vi ändrade format till en mindre tidning med mer veckotidningskänsla, drog ner på antal sidor och ökade utgivningstakten. Då var det rätt, i dag är det något annat som gäller. Och jag tycker att vi har lyckats riktigt bra med att göra en tidning som verkligen är angelägen.

Innehållet i tidningen angår fler. Den är full av berättelser, människor, nyheter, nedslag, teman, guider och verktyg utifrån det vi bevakar på Internetworld – affärer på nätet som e-handel, digital marknadsföring, sociala medier, kommunikation och entreprenörskap.

Tidningen är nära dubbelt så tjock än tidigare och vi har gått ner i utgivningstakt. De längre reportagen har blivit fler och matigare, det finns kortare och längre intervjuer, temat – som för det här numret är webbhotell – har utökats och det har även guider och verktyg. Det finns fler krönikor i tidningar och plocksidor om prylar, trender och startups.

Känslan av tidningen är också annorlunda. Pappret, hur den luktar och känns när man bläddrar i den.