Riskkapitalfinansierad försökskanin

Riskkapitalfinansierad försökskanin – det är jag det. Det är också ett av ämnena i senaste avsnittet av Digitalpodden Silicon Valley, som jag och Daniel Goldberg spelar in varannan vecka.

Där pratar vi bland annat om vilka tjänster jag använder här i Silicon Valley och att området är en testbädd. Innan tjänsterna tar fart, eller om de alls tar fart, så får främst San Francisco-folket här rabatterade priser och prova på-konton.

Vi pratar också om Linkedin:s störtdyk på börsen efter förra kvartalsrapporten och att det drog ner techbolagen på börsen. Särskilt sas-bolagen (software as a service) tog en hård smäll, vilket vi borde ha specifierat i podden. Men även de andra stora techbolagen har sett en nedgång på börsen, förutom Facebook som just nu verkar opåverkbara.

digitalpodden-silicon-valley-1280

– Det här är inlägg fyra av 100 i bloggutmaningen Blogg 100.

Värde och värdering = sant?

Första gången jag träffade Om Malik var 2008, då i hans roll som grundare och skribent för teknikpublikationen Gigaom. Det var med en grupp från programmet Innovation Journalism, som journalister från Sverige, Finland, Pakistan och Slovenien kunde söka till och som jag själv var med i 2007. Programmet gick ut på några olika saker, men främst att jobba som ”visiting reporter” på en amerikansk redaktion. Därför var vi hos Gigaom på besök, för där jobbade en av journalisterna i som var med i Innovation Journalism.

Jag läste Gigaom under alla år den fanns, från och till visserligen, men det blev en särskilt viktig kanal när jag flyttade hit till Silicon Valley igen i början av 2012. Oturligt nog så klarade inte publikationen av att hantera sina skulder och lades ner förra året. Nu drivs den i annan regi, men det känns inte som samma sak.

Jag har också träffat grundaren Om Malik i några olika sammanhang och nyss fick jag möjlighet att intervjua honom. Han lämnade Gigaom under 2014 för att bli riskkapitalist på heltid och är bland annat aktiv i True Ventures investering i den svenska startupen Narrative.

Här finns intervjun.

I den säger han flera saker om varför startups ska tänka rationellt kring hur man blir värderad och att en hög värdering kan vara en fälla. Han säger också att en startup ska bygga värde, inte värdering. För det är väl ändå så att bara för att man är värt mycket på pappret är det inte alltid synonymt med att man levererar värde i samma utsträckning, något som ledde till en liten diskussion mellan entreprenörer på Twitter.

OmMalik_intervju_didigital

– Det här är inlägg tre av 100 i bloggutmaningen Blogg 100 (Ja, jag ligger lite efter, men det blir så ibland när livet kommer i mellan. Jag tänker dock inte ge upp än.)

 

Vem vinner slaget om tekniken för självkörande bilar?

I dag kom mitt stora reportage om självkörande bilar ut på webben och i den tryckta bilagan till Dagens industri, Di Dimension. Det handlar om de olika aktörerna som fajtas om tekniken för självkörande bilar. Blir det till exempel så att Google väljer samma strategi för sin självkörande mjukvara som för Android och lyckas, är risken att biltillverkarna förlorar greppet om gränssnittet gentemot kunderna.

Self-drivingcars

I reportaget besöker jag även Stanfords forskningscenter för fordonsinnovation. Ett spännande ställe, särskilt för nördar som jag som gillar fabriksmiljöer. Där sätter forskarna ihop olika prototyper och gör experiment för att bland annat testa hur människor interagerar med bilar. Hur vi ska göra bilen till vår bästa vän när den blir självkörande och sånt.

Här är en lapp som satt på dörren till ingången:

Lapp

Den säger rätt mycket om Silicon Valley, tycker jag.

– Det här är inlägg två av 100 i bloggutmaningen Blogg 100 (Obs! Jag postar ofta inläggen efter midnatt svensk tid, då jag bor i San Francisco med nio timmars tidsskillnad.)

Foto: Christina Samuelson (PS. Ja, det är jag som sitter bakom ratten i simulatorn på bilden ovan.)

Blogg100 – tredje gången gillt

Hej,

Det är jag igen som ska försöka mig på att blogga i 100 dagar. Just nu ser inte molsson.com mycket ut för världen. Jag var tvungen att flytta bloggen och passade på att inte frifräsa när det gäller temat (då det medförde en massa spam och skit som gjorde att bloggen låg nere hela tiden), utan köra ett WordPress-tema som går att uppdatera ordentligt.

Så, vad ska jag skriva om? Jag tänker att det finns en del att säga om jobbet som korrespondent här borta i Silicon Valley. Och om livet i Kalifornien i allmänhet, och i San Francisco i synnerhet.

En påtaglig grej med att bo här och jobba mot Sverige är tidsskillnaden. I kväll vid midnatt spelar jag och kollegan på redaktionen i Stockholm in Digitalpodden Silicon Valley, en tid som är en direkt konsekvens av 9 timmar i mellan oss. Jag får säkert anledning att återkomma till tidsskillnaden i ett annat inlägg.

– Det här är inlägg ett av 100 i bloggumaningen Blogg100 (Och en utmaning lär det bli med tanke på att jag har misslyckats de andra två gångerna, vilket är konstigt med tanke på att skriva är mitt yrke. Men det kanske är just därför.)

 

#Blogg100-tankar

Jag kom till #39 av 100 i Fredriks bloggutmaning #Blogg100, sedan blev det tyst här. Sverigebesöket med Webbdagarna och Internetworld, jobb på SvD Näringslivs redaktion, vänner och familj kom i mellan. Det är ok känner jag.

Jag har fortfarande inte kommit dit jag vill med Blogg100, men det har ändå blivit som jag skrev från början – en blandning av jobb, personligt och meta. Jag trivs med att ha bloggen med mig och kommer att fortsätta blogga här. Jag kanske inte riktigt har hittat min ton, men tills dess får det blir blandat.

Den här söndagen går i prestationsångestens tecken. Jag är ju bara människa, och även om att skriva är mitt jobb och jag gör det varje dag så fastnar jag ibland. Det vet jag att jag inte är ensam om, men jag är inte snäll mot mig själv när det händer.

Knäcket som måste bli klart i dag är stort för mig, och viktigt. Det river lite i kroppen när det inte riktigt blir som jag vill. Och jetlagen gör väl inte saken bättre. Men det är bara att göra klart det. Nu.

En dag i frilansfabriken

7.30 ringer klockan och träningsvärken i vaderna från helgens skidåkning är inte nådig. Visst har jag säkert muskelminne från all den skidåkning jag har gjort, men formen saknas för det var några år sedan de användes.

Jag lyssnar på Ekot och läser nattens flöden. Öppnar mejlen och går upp och svarar på ett mejl som det är bråttom med.

Det blir yougurt och äpple till frukost, jag lyssnar på helgens Medierna och läser nyheter i Reader. Jag går igenom mejlskörden från dagen och svarar på några fler mejl.

På nästa punkt i planeringen står blogginlägg och jag skriver en nyhetsartikel om att besökare och utlänningar nu kan använda mobilt internet i Nordkorea, och att de första Instagram-fotona har postats där.

11.19 publicerar jag inlägget på Silicon Valley-bloggen och tipsar redaktionen.

Det har kommit ett paket och jag springer ner och hämtar det. I det finns en canvastavla med ett av mina Instagram-foton som motiv.

Jag chattar lite med Fredrik och vi diskuterar livebloggande med mera.

12.32 tar jag en paus, lagar lite lunch och gör en kaffe. 

Efter maten skriver jag vidare på en artikel om maker-rörelsen till Internetworld.

Jag fortsätter med den under eftermiddagen, och letar reda på foton från Maker Faire i maj förra året samt väljer ut foton från ”Circuit Hacking Monday” jag var på häromveckan.

Jag tar en paus och läser flöden och twittrar om 22 GIF-bilder från Oscarsgalan.

Och börjar sedan på krönikan till nästa nummer av Internetworld. Jag har redan bestämt ämne för den, och letar efter ett mejl jag bland annat tänker använda som underlag. 

Björn hör av sig och frågar om han ska handla på vägen hem.

19.35 blir det sushi i soffan, ett avsnitt av Modern Family och ett av Parks and Recreation.

20.43 går jag tillbaka till datorn och skriver klart krönikan.

Björn läser upp en limerick han har skrivit till en av sina medarbetare.

Min reader är återigen fylld av nyheter och jag läser igenom rubriker och några artiklar. Till exempel en om att videoappen Viddy (som jag skrivit om på Silicon Valley-bloggen) nu säger upp folk, och att konkurrensen från Twitters Vine kan vara orsaken.

Två mejl till står på att göra-listan. Jag skriver och skickar iväg dem.  

22.55 kommer Björn med en limerick till, som han läst i någon bok men kan utantill. Och en till. Jag önskar att jag kunde återge dem här, men de verkar inte finnas nedskrivna någonstans där man kan länka till.

23.02 skickar jag iväg artikeln och krönikan till Katarina på Internetworld.

Och nu får det räcka med jobb för i dag.

– 032 av 100 i #Blogg100

Historien om hashtaggen på Twitter

I dag finns det en intervju med Chris Messina på Silicon Valley-bloggen. Han pratar om när han föreslog att hashtaggar skulle användas på Twitter, varför och bakgrunden till det. Och om att folk först var skeptiska.

”Mina vänner och jag försökte hitta ett sätt att göra innehållet på Twitter mer målinriktat och relevant, för att uppnå samma mål som gruppfunktioner på mer konventionella sociala nätverk har. Men att göra det på ett sätt som hade noll overhead och kunde användas över sms, säger Chris Messina.”

– 29 av 100 i #Blogg100

#Blogg100-miss

Jag fick mycket gjort i går, men att blogga här var inte en av de sakerna. Sedan Björn kom hem i fredags har han servat mig med mat och påmint mig om att ta pauser ibland.

Det är flera roliga jobb som pågår samtidigt just nu och i mitt i det närmaste minutschema jag har följt de senaste dagarna så fanns det helt enkelt ingen plats för molsson.com i går förrän klockan två på natten, och då var det ju redan i dag.  Jag får ta igen det. 

I dag gick jag upp tidigt, hämtade en hyrbil och körde söderut. Just nu sitter jag på ett kafé i Los Altos och jobbar. Jag har intervjuat en person här till en artikel i SvD, och snart ska jag vidare till acceleratorn Y Combinator i Mountain View för att träffa ytterligare en person. Sedan blir det hem och tillbaka till schemat.

– 027 av 100 i #Blogg100

”Är du här och minglar runt på entreprenörsevent?”

Nej. Är det enkla svaret på den frågan, även om jag absolut går på entreprenörsevent. Den kom från en person jag träffade på en grej här några månader efter vi hade flyttat hit. Han hade läst min blogg någon gång, sa han, och jag tror i och för sig att han menade frågan som positiv. Och det är helt klart en en ynnest att bo i Silicon Valley och ha tillgång till en massa intressanta event. Men svaret är fortfarande nej, för även om jag kanske tolkade frågan fel så kändes den där och då som att han menade att jag ”bara är ute och minglar runt.” Vilket är långt från verkligheten, och jag tog lite illa upp.

Det säger väl egentligen sig självt. När det gäller den delen av mitt jobb där jag går på en konferens eller ett event intervjuar jag folk, lyssnar på dragningar, fotar, knyter nya kontakter och försöker ta in rummet. Jag hämtar alltid hem det jag är ute och gör, sätter mig in i kontexten och marknaden. Läser in mig och skriver en eller flera artiklar. Helt självklara grejer tänker ni, och ja det är det. Men mingla är ju bara en liten del av det.

Det är söndag kväll här i San Francisco och jag sitter i soffan och planerar veckan som kommer. Under veckan som gått har jag bland annat varit just på ett entreprenörsevent. Det var acceleratorn 500 Startups ”demo day” där 32 startup-företag presenterade.

– 019 av 100 i #Blogg100