Livebevakning ftw!

I dag har jag livebevakat Apples event. Jag har liverapporterat en hel del sedan jag flyttade till San Francisco för fyra år sedan och det är (nästan) alltid lika roligt. Det är farten som lockar och stundens hetta. Efteråt känns det ganska tomt, men ändå tillfredsställande på något sätt.

Det finns något kittlande i att det är live och läsarna liksom är där med mig. Visst låter det klyschigt, men det ligger ändå något i det. Särskilt när jag är på plats. När jag sitter där med datorn i knät och hoppas att uppkopplingen ska hålla och wifi:t inte gå ner.

Googles och Facebooks event har jag livebloggat från på plats, men Apple-eventen har jag mest bevakat på håll. Två gånger har jag blivit inbjuden av Apple. Den första gången var i ett gammalt auditorium utan eluttag. Jag skulle lämna en artikel till tidningen (SvD Näringsliv) och efter keynoten satt jag på det kalla stengolvet utanför salen för att få ström. Vad gör man inte för en deadline?

– Det här är inlägg 16 av 100 i bloggutmaningen Blogg 100.

Kodare på tre månader?

Startups som kommer utifrån och försöker etablera sig i Silicon Valley behåller oftast sin utvecklingsavdelning på hemmaplan. Utvecklare är en trång sektion här liksom i andra delar av världen.

I dag gick mitt reportage om Hack Reactor ut, skolan som har kallats ett ”Harvard för programmerare”. Det är ett sätt att lösa bristen på utvecklare, med att utbilda nya på tre månader. Men ett dyrt sådant. Över 100 000 kronor kostar Hack Reactors program, dock får 99 procent av studenterna jobb, enligt rektorn Caroline Esmurdoc.

På Hack Reactor träffade jag bland andra Gloria Ma (till höger nedan) som har tagit en examen från Yale, men kände sig inte praktiskt redo för att jobba som programmerare.

Här finns reportaget.

– Det här är inlägg elva av 100 i bloggutmaningen Blogg 100.

Kvinnorna i tech-Sverige

På Di Digital firade vi internationella kvinnodagen med en lista över kvinnorna som formar tech-Sveriges framtid. 24 namn hade vi valt ut till vår ursprungliga lista och med hjälp av läsarnas nomineringar finns det nu över 60 namn i artikeln.

När jag intervjuade Jess Erickson, mångfaldschef på acceleratorn 500 Startups här i Silicon Valley, sa hon att det behövs fler förebilder. Det kan självklart vara både kvinnor och män, men hon menade kvinnor som kan inspirera andra kvinnor att ge sig in i tech och entreprenörskap.

De förebilderna måste dock lyftas upp oftare än en gång om året, men det är ändå maffigt att få läsa om så många på samma gång.

kvinnor-framtid-1280

Fotocollage: Di Digital

– Det här är inlägg fem av 100 i bloggutmaningen Blogg 100.

Riskkapitalfinansierad försökskanin

Riskkapitalfinansierad försökskanin – det är jag det. Det är också ett av ämnena i senaste avsnittet av Digitalpodden Silicon Valley, som jag och Daniel Goldberg spelar in varannan vecka.

Där pratar vi bland annat om vilka tjänster jag använder här i Silicon Valley och att området är en testbädd. Innan tjänsterna tar fart, eller om de alls tar fart, så får främst San Francisco-folket här rabatterade priser och prova på-konton.

Vi pratar också om Linkedin:s störtdyk på börsen efter förra kvartalsrapporten och att det drog ner techbolagen på börsen. Särskilt sas-bolagen (software as a service) tog en hård smäll, vilket vi borde ha specifierat i podden. Men även de andra stora techbolagen har sett en nedgång på börsen, förutom Facebook som just nu verkar opåverkbara.

digitalpodden-silicon-valley-1280

– Det här är inlägg fyra av 100 i bloggutmaningen Blogg 100.

Värde och värdering = sant?

Första gången jag träffade Om Malik var 2008, då i hans roll som grundare och skribent för teknikpublikationen Gigaom. Det var med en grupp från programmet Innovation Journalism, som journalister från Sverige, Finland, Pakistan och Slovenien kunde söka till och som jag själv var med i 2007. Programmet gick ut på några olika saker, men främst att jobba som ”visiting reporter” på en amerikansk redaktion. Därför var vi hos Gigaom på besök, för där jobbade en av journalisterna i som var med i Innovation Journalism.

Jag läste Gigaom under alla år den fanns, från och till visserligen, men det blev en särskilt viktig kanal när jag flyttade hit till Silicon Valley igen i början av 2012. Oturligt nog så klarade inte publikationen av att hantera sina skulder och lades ner förra året. Nu drivs den i annan regi, men det känns inte som samma sak.

Jag har också träffat grundaren Om Malik i några olika sammanhang och nyss fick jag möjlighet att intervjua honom. Han lämnade Gigaom under 2014 för att bli riskkapitalist på heltid och är bland annat aktiv i True Ventures investering i den svenska startupen Narrative.

Här finns intervjun.

I den säger han flera saker om varför startups ska tänka rationellt kring hur man blir värderad och att en hög värdering kan vara en fälla. Han säger också att en startup ska bygga värde, inte värdering. För det är väl ändå så att bara för att man är värt mycket på pappret är det inte alltid synonymt med att man levererar värde i samma utsträckning, något som ledde till en liten diskussion mellan entreprenörer på Twitter.

OmMalik_intervju_didigital

– Det här är inlägg tre av 100 i bloggutmaningen Blogg 100 (Ja, jag ligger lite efter, men det blir så ibland när livet kommer i mellan. Jag tänker dock inte ge upp än.)

 

Vem vinner slaget om tekniken för självkörande bilar?

I dag kom mitt stora reportage om självkörande bilar ut på webben och i den tryckta bilagan till Dagens industri, Di Dimension. Det handlar om de olika aktörerna som fajtas om tekniken för självkörande bilar. Blir det till exempel så att Google väljer samma strategi för sin självkörande mjukvara som för Android och lyckas, är risken att biltillverkarna förlorar greppet om gränssnittet gentemot kunderna.

Self-drivingcars

I reportaget besöker jag även Stanfords forskningscenter för fordonsinnovation. Ett spännande ställe, särskilt för nördar som jag som gillar fabriksmiljöer. Där sätter forskarna ihop olika prototyper och gör experiment för att bland annat testa hur människor interagerar med bilar. Hur vi ska göra bilen till vår bästa vän när den blir självkörande och sånt.

Här är en lapp som satt på dörren till ingången:

Lapp

Den säger rätt mycket om Silicon Valley, tycker jag.

– Det här är inlägg två av 100 i bloggutmaningen Blogg 100 (Obs! Jag postar ofta inläggen efter midnatt svensk tid, då jag bor i San Francisco med nio timmars tidsskillnad.)

Foto: Christina Samuelson (PS. Ja, det är jag som sitter bakom ratten i simulatorn på bilden ovan.)

Blogg100 – tredje gången gillt

Hej,

Det är jag igen som ska försöka mig på att blogga i 100 dagar. Just nu ser inte molsson.com mycket ut för världen. Jag var tvungen att flytta bloggen och passade på att inte frifräsa när det gäller temat (då det medförde en massa spam och skit som gjorde att bloggen låg nere hela tiden), utan köra ett WordPress-tema som går att uppdatera ordentligt.

Så, vad ska jag skriva om? Jag tänker att det finns en del att säga om jobbet som korrespondent här borta i Silicon Valley. Och om livet i Kalifornien i allmänhet, och i San Francisco i synnerhet.

En påtaglig grej med att bo här och jobba mot Sverige är tidsskillnaden. I kväll vid midnatt spelar jag och kollegan på redaktionen i Stockholm in Digitalpodden Silicon Valley, en tid som är en direkt konsekvens av 9 timmar i mellan oss. Jag får säkert anledning att återkomma till tidsskillnaden i ett annat inlägg.

– Det här är inlägg ett av 100 i bloggumaningen Blogg100 (Och en utmaning lär det bli med tanke på att jag har misslyckats de andra två gångerna, vilket är konstigt med tanke på att skriva är mitt yrke. Men det kanske är just därför.)