Jaiku vs. Bloggy

Det har gått en vecka sen stora delar av mitt nätverk på mikrobloggen Jaiku flyttade över till mikrobloggen Bloggy, och över 50 nya mejl väntade i min inbox med nya följeslagare på Bloggy (vilket ökar varje dag). Jag skrev en krönika om det på Internetworlds blogg Digitala Affärer och till nästa nummer av tidningen här!

”Jag står vid mikrobloggens vägskäl och vet inte vilken väg jag ska gå.” (ur krönikan)

Det var ju inte bokstavligt menat som ni förstår och riktigt så dramatiskt är det kanske inte. Men ändå. Som sagt i krönikan så känner jag just nu att förlorar viktig information. Både i jobbet och privat. Jag använder Jaiku till mångt och mycket som ett journalistiskt arbetsredskap (jag har skrivit om det tidigare här). Vissa i nätverket väljer att också låta inläggen från Bloggy till Jaiku och andra tvärtom. Men det finns också dem som har valt att bara vara på ett ställe.

Martin Edenström, projektledare på Cybercom med bloggen Episerver Polopoly Sharepoint CMS blogg, kommenterar min krönika på Digitala Affärer och håller med, men menar också att nu finns det tid över till att göra något mer konkret. Vilket stämmer till viss del. Men det har blivit viktigt för mig som journalist att finnas i och bevaka mikrobloggsflödena. Där får jag idéer, kan ställa frågor och få kontakt med intervjupersoner både dem som är där och genom tips från dem. Det är alltså även det konkret arbetstid.

Hur använder ni mikrobloggar i jobbet, eller funderar ni på att göra det?

Vännerna i San Francisco

Fredrik Wass aka. Bison är redan där och Ellen Andersson och Kerstin Sjödén är på ingång. De är tre av deltagarna i årets upplaga av Innovation Journalism program, Injo. Programmet arrangeras av Vinnova, det statliga verket för innovationssystem i samarbete med Stanford University. I programmet i år ingår en förberedande månad på Stanford University och 4-5 månaders praktik på en amerikansk redaktion. En fantastisk möjlighet för en journalist som jag fick förmånen att uppleva 2007.

Fredrik Wass, vän och kollega från Internetworld, ska vara på Greentech Media och det ska bli spännande att följa honom när han ger sig in i clean tech-världen. Ellen Andersson är kompis från journalisthögskolan i Göteborg och jobbar till vardags på NWT.se i Karlstad. Hon ska jobba för AlwaysOn i fem månader, ett ungt medie-och eventföretag som testar nya grepp i regi av entreprenören Tony Perkins. Kerstin Sjödén jobbade jag med på GP Ekonomi och politik. Hon är frilansjournalist för GP och Sydsvenskan och i San Francisco ska hon jobba på Wired!

Dessutom är en kollega från IDG, Jörgen Lindqvist på Computer Sweden, en av deltagarna (det är totalt sex stycken). Han ska vara hos en av teknikbloggarna i dalen, Venture Beat.

Thomas Frostberg, fd. chefredaktör och vd för nyhetstjänsten Rapidus i Öresundsregionen och blivande ekonomisk krönikör på Sydsvenskan, kommer också att befinna sig i San Francisco i vår och stötta programmet. Han var en så kallad Injo fellow 2006 och var den som hjälpte mig inför mitt år och stöttade programmet även 2007.

Mina erfarenheter och kontakter genom Injo har varit och är ovärderliga. Genom det och mina sex månader som reporter på CNET News.com fick jag verkligen chans att ta del av utvecklingen i ett av de mest innovativa och fascinerande områdena i världen, Silicon Valley. Och San Francisco som stad är lätt att älska. Jag längtar ofta dit.

På bloggen Injo Doer kan du läsa artiklar som Injo fellows har skrivit på sina värdredaktioner under 2007 och 2008!

Om femåringars internetvanor

Förra helgen:

– Jag vill se på film, jag vill se på film!

Ida 5 år har talat.

Hon är dotter till ett vänpar och jag har fått förmånen att umgås med Ida då och då sedan 2007 då hennes familj var i San Francisco samtidigt som när jag bodde där.

Idas mamma svarar:

– På helgerna ska man vara ute.

– Nej, säger Ida.

Hon vill se den där filmen hon såg hos en kompis helgen innan.

Ida är van vid att kunna titta på film eller program on-demand. Ida är också en femåring som provar sig fram på internet – en av två femåringar. Hon tillhör de drygt 50 procenten i sin åldersgrupp som använder internet, enligt World Internet Institutes rapport Unga svenskar och internet 2008 som publicerades innan jul.

Jag har suttit bredvid henne när hon spelar spel på nätet och Ida är smart. Hon vet hur hon ska klicka på och flytta objekt.

Tänk vilket försprång Ida har i livet.

Lyckligtvis nog är hennes föräldrar kloka nog att vara ute mycket med barnen och att uppleva saker tillsammans. Så Idas liv är inte bara fyllt av on-demand, Wii och spel på nätet.

Det här är året med innehåll.

Eftersom molsson.com inte riktigt har kommit igång så kan jag inte skriva om året som gått. Det är inte utan att man får lite prestationsångest när man läser allas årsberättelser. Men det är bara att ta nya tag.

Därför tänkte jag skriva om året som just nu pågår. Det är i år det händer. Klyschor åsido, jag har listan över hur molsson.com ska fyllas med innehåll i år.  Såhär säger några skribenterna till några av världens mest länkade bloggar att man ska göra:

1. Gör ett schema och blogga ofta.
Kommentar: Hm, ett schema alltså – som om mitt liv inte redan fylls av inrutad arbetstid. Bloggen tillhör ju min fritid, men jag tänker testa ett schema ändå. Det kan ju inte gå sämre än vad det har gjort hittills.

2. Bry dig inte om om din blogpost suger lite.
Kommentar: Bra tips, bara svårt när man sätter ribban lite för högt (och det är väl också därför Molsson.com går lite trögt). Men jag har blivit bättre på att släppa och gå vidare, det har jag.

3. Skriv avspänt men tydligt.
Kommentar: Det här tycker jag att jag kan.

4. Addera något nytt.
Kommentar: Den här är svår.

5. Häng med i bloggemenskapen och länka!
Kommentar: Jag ska bara våga först…

6. Förvänta dig inte att bli känd direkt.
Kommentar: Nähä du, känd det kan jag inte bli. Men om några läser så..

Arianna Huffington och redaktörerna på Huffington Post har till och med skrivit en bok om hur man ska blogga: The Huffington Post complete guide to blogging.

Och blotta tanken på bloggen har verkligen fått mig att tänka på: hur vill jag disponera min tid och vad är jag genuint intresserad av. För det är ju som några av min kloka bloggvänner kommenterade i inlägget om min bloggkris, att man ska skriva om det som engagerar en själv. Det är ju trots allt därför jag ens startade molsson.com, för att skriva om sånt som inte hör hemma i skrivandet i mitt jobb, men som har fastnat på min radar.

NU ska jag bara dela med mig av det. Kan Arianna Huffington och resten av världens drygt 100 miljoner bloggare, så kan väl jag.

Kvittenskommunikation och pluralistisk intolerans

Jag vet, det har varit lite tyst på bloggen ett tag. Men ingen bloggkris. Jag har bara jobbat en del och dessutom börjat träna! Kors i taket.

Ikväll var jag på min gudmor Mirjams företagsglögg. De hade bjudit in en talare som en julklapp till sina kunder, Thomas Lundqvist som är vd för Junibacken här i Stockholm och som har skrivit boken Det biologiska ledarskapet. I den skriver han om hur man kan ta utgångspunkt i biologi inom ledarskap och organisation. Att människan är biologiskt programmerad och att om man tar hänsyn till det kan en arbetsplats bli mer effektiv och bättre.

Junibacken har fått flera priser för att vara en bra arbetsplats och Thomas Lundqvist sa en del intressanta saker om oss människor som de flesta i publiken kunde känna igen sig i eller lära sig av.

Han pratade bland annat om 1-procentsregeln. Att vi i publiken efter en vecka bara skulle komma ihåg en procent av allt det där han sa där på scen. Mycket av informationen försvinner redan vi överföringstillfället och successivt glömmer människan vad hon har hört.

Men det finns knep. Bland annat ”kvittenskommunikation”. Hur många gånger har ni inte suttit i ett möte och efter ni har gått ut därifrån inte varit säkra på vad ni fick för uppgifter från mötet, eller att de andra inte heller har varit säkra och därför inte har fullföljt de uppgifter de blev tilldelade på mötet. Då är det bra att precis innan mötet ska avslutas gå igenom vad var och en i rummet ska göra, något Thomas Lundqvist kallar kvittenskommunikation.

Han pratade också om ”pluralistisk ignorans”, det som i vardagen brukar kallas att något faller mellan stolarna. Det är helt biologiskt betingat menar undersökningar. Ju fler som ser något, som till exempel ett mail, ju färre ingriper om det är något som behöver göras. Man tänker att det där gör någon annan. Det har Thomas Lundqvist bejakat genom att uppmana eller be en person i mailet att göra något och  skriva till de andra att ni får det här mailet för er information.

Eftersom människor, enligt biologiska undersökningar, glömmer bort saker de har informerats om så har Junibacken infört repetition (ett ord Thomas Lundqvist använde en del) av informationen till de anställda. De informerar om allt sju gånger under en treveckorsperiod genom de kanaler som finns tillgängliga, som informationsmöten, mail, eller anslagstavlor. För enligt biologiska tester tar det sju gånger för människan att tydligt uppfatta budskapet och komma ihåg det.

”Vi visar både i ord och handling att vi menar något med informationen”, säger Thomas Lundqvist.
Annars kanske de anställda lätt tror att det där är bara något ledningen håller på med, menar han.
”inom alla -skap gäller det att repetera, det säger statistiken”.

Sju är kanske lite för många gånger, men information är ju viktigt särskilt för att inte lämna anställda i den osäkerhet som träder in när det inte får veta vad som händer. Där är webben ett bra komplement. Eftersom mycket av det som sägs också dokumenteras i form av ljud, bild och text påminns vi igen och har möjlighet att gå tillbaka. Vi kan lagra information i en wiki, ett intranät eller i anteckningar som vi kan ha med oss i datormolnet.

I allt detta gäller det också att se sina anställda – recognition är ett av de andra nyckelorden Thomas Lundqvist använde flitigt. Han använder själv metoden han kallar ”the platinum rule”, både privat och som chef. Det är ett steg vidare från ”the golden rule” (den gyllene regeln) där man utgår från sig själv i hur man behandlar andra. Med the platinum rule menas att utgå från mottagaren när man kommunicerar.  Det gäller att förstå vad som är viktigt för medarbetarna och vad de pratar om just nu och utgå från det i sin kommunikation både gentemot en enskild medarbetare eller en grupp. Det för att kommunikation ska få genomslag och att medarbetaren ska känna sig berörd och sedd.

Vad händer med tjejerna som bloggar?

Enligt World Internet Institutes årliga rapport (och flera andra undersökningar med ungefär samma resultat) så är det dubbelt så vanligt att kvinnor, upp till 25 år, bloggar än män. Närmare bestämt 22 procent av de unga svenska kvinnorna bloggar.

Men vad innebär det för dem? Det var något vi bland annat diskuterade på en ”Geek Girl dinner” för några veckor sedan som Annika Lidne (Disruptive Media) hade anordnat :).

Lär de bloggande tjejerna sig att hantera modern teknik bättre och blir deras språkbruk rikare och mer nyanserat? I så fall är det verkligen konkurrenskraftiga verktyg inför framtida yrkesliv. För trots att vi är digitala immigranter och de är infödingar så går ändå inte datorkunskapen att ta för givet hos de yngre. De tar för givet att datorer finns och ett liv utan internet kan de inte överblicka. Men det innebär för den delen inte att de ”kan” datorer.

Men bloggandet gör kanske saken bättre. Dessutom får de utlopp för känslor och tankar i sina bloggar. Det gäller bara att de inte sprider digitala avtryck som kan vara till skada för just det där jobbet i vilket deras kunskaper från bloggandet kan vara till nytta. Men så kommer väl inte en arbetsgivare att resonera i framtiden?

Läs mer om vad tjejers bloggande kan leda till i Fredrik Wass artikel här!

Välj en sak och gör det bra.

Det är ett av Esther Dysons råd till entreprenörer i en video jag hittade från Vator.tv – inget nytt kanske, men det tål att upprepas och Esther Dyson kan vara värd att lyssna på. Hon är entreprenör, investerare, en känd kommentator kring den digitala utvecklingen och har investerat i företag som Flickr, Del.ic.ious och på senare tid 23andme (har ni inte hört talas om 23andme så kolla upp det).

Esther Dyson ger tre råd till entreprenörer i videon:

Lyssna – då tror folk att du är smart, om du pratar på utan att ha koll på vad de ska säga så kan du verka dum.

Gör en sak bra – istället för att göra fyra, fem halvdant.

Gör nya misstag – det är så du lär dig.

Och det gäller ju inte bara entreprenörer utan de flesta av oss. Lyssna in dig innan du pratar så har du mycket större möjlighet att få gehör när du väl har samlat på dig kunskaper genom att lyssna.

Att bli riktigt bra på en sak kan leda till framgång både för dig själv personligen och i en yrkesroll. En expertroll är ett allt vanligare sätt att profilera sig idag. Men att specialisera sig inom ett område hindrar ju inte från att ha en allmänt bred kunskap. Bredd genom djup är det 80-talisterna generellt verkar satsa på (läs om det här i en av mina artiklar om Generation Y).

Att göra misstag är svårt att acceptera. Det tycker i alla fall jag, men jag övar mig. Vi är ju trots allt bara människor och av alla misstag vi gör så lär vi oss något nytt.

Jag träffade Esther Dyson förra året på internetkonferensen SIME då jag intervjuade henne till Internetworld. Då berättade hon också lite om sina investeringar i företag som jobbar med rymdresor. Hon har under ett antal år anordnat en konferens för entreprenörer inom området och nu tränar hon för att själv åka upp i rymden. Träningen går att följa i hennes Flickr-flöde här! och på bloggen Esther Dyson’s Flight School. Verkar läskigt, men ändå lite spännande!

Bloggkris.

Jag vet. Det var ett tag sedan. Men det är inte så att jag inte har tänkt. Och det är inte så att jag inte har en lista med saker jag skulle vilja blogga om.

Sanningen är den att jag har en liten bloggkris.

Jag vet inte riktigt i vilken riktning jag ska ta Molsson.com. Vem ska jag skriva för? Vad är syftet med bloggen? Det är (vänliga) frågor jag har fått av människor i min närhet som mest är nyfikna, men som får mig att ifrågasätta. Jag försöker just nu ta reda på svaren.

Jag hade länge tänkt att blogga igen (gjorde det under åtta månader när jag bodde i SF förra året), men min tid och mitt engagemang har gått till Internetworld. När jag började skriva här ville jag att det skulle vara om saker som intresserar mig, men som inte har en naturlig plats i min bevakning på tidningen och saker om journalistik, media och utveckling i allmänhet. Men vem jag ska skriva för och syftet? Det vet jag (riktigt) inte. Än. Det kanske bara är att fortsätta skriva. Och inte tänka så mycket.

USA håller andan

Man måste ju blogga om det här en kväll som denna.

Internetworlds praktikant Jennifer Bark skrev idag om ett roligt exempel på en sajt som fått genomslag under inför det amerikanska valet. Men som inte är från USA, utan Island.

Från artikeln:
”På sajten If the world could vote uppmanas nätanvändare från hela världen att gå in och lägga sin röst på någon utav presidentkandidaterna. Där finns i skrivande stund 763 722 röster från 212 olika länder registrerade. I Sverige har hittills 10 241 personer gått in och lagt sin röst, varav 92.8% på Obama.
Initiativet till sajten If the world could vote hittar vi, inte alls som förväntat på andra sidan Atlanten, utan hos en ung psykologistudent på Island.”
Läs hela artikeln här på Internetworld.se!

På Internetworld har Fredrik Wass, frilansskribent, skrivit om den sociala valrörelsen. Som mest verkar handla om att partiernas PR-staber rycker ut och är aktiva i sociala medier. Läs artikeln här! Fredrik aka. Bison, med bloggen Bisonblog.se, håller ikväll koll på bloggvärlden under valet i samarbete med Aftonbladet.

Min vän Cecilia Aronsson bloggar för Veckans Affärer på: ”Vägval USA”.

Declan McCullagh, som bevakar politik och teknik på CNET News.com, tipsar om vart på nätet man kan hitta valresultat. Läs här!

Dagens omvärldsbevakning

I nästa nummer av Internetworld (10) har jag skrivit en artikel om GTD (Getting Things Done), till vilken jag fick utmärkta tips från Bubblan (en grupp härliga människor som är insnöade på internet) på mikrobloggen Jaikun. Som sagt i tidigare inlägg, vart kan man få 35 intervjusvar på så kort tid?

Jag frågade även om hur bubblan omvärldsbevakar, men det fick tyvärr inte plats i artikeln så därför kommer lite om det här istället.

Jag fick ett antal intressanta svar som bekräftar flera av de trender som utkristalliserar sig bland den internet-savviga befolkningen. Jyri Engeström, en av grundarna till Jaiku, menar att kommer att få nyheter via våra sociala nätverk på nätet i takt med att uppdateringen sker mer och mer i realtid. Jag skrev om det i mitt senaste internettrendsknäck och Bison skrev om det under vinjetten ”Samhället” i tidningen.

Bubblan svarar främst att de omvärldsbevakar via Jaiku och RSS. De har självklart också en massa olika tjänster de använder, som Google Reader, Friendfeed, Facebook, Twingly och företagsinterna flöden. Men gemensamt är att de redan är där. Dit framtidstrenden säger att ”alla” kommer att komma. Det tycker jag är fascinerande.

@agaton frågade mig i Jaiku-tråden hur jag gör. Jag kom och tänka på en gammal Internetworld-kollega, Simon Bendelin, som brukade säga till mig: ”Miriam, du lever i framtiden” (det gällde ju inte bara omvärldsbevakning, men även det). Och det gör jag säkert delvis tillsammans med de andra i Bubblan. Jag får många av mina idéer och nyhetstips från Jaiku-bubblan och Facebook och jag har mina RSS-flöden. En tjänst jag gillar är Sesams nyhetssök. Vill jag snabbt hitta bakgrundsinfo om något eller senaste nytt i ett ämne så går jag dit.

Men jag måste villigt erkänna, och det här gäller inte främst omvärldsbevakning utan GTD, att jag fortfarande dyrkar min papperskalender. Jag har Google Calender och jag använder den, men min fysiska kalender klarar jag mig inte utan. Jag har fotografiskt minne över veckan och kan se framför mig om jag har ett möte eller om någon fyller år. Det bevisades bara ytterligare när jag glömde kalendern hos en vän och inte fick tillbaka den förrän en vecka senare. Jag missade en träff med två kompisar. JAG missade. Det händer inte. Jaja. Man är ju bara människa.