Du gjorde i alla fall det du älskade

Vi kände inte varandra så väl, och har bara träffats någon gång sedan vi gick samtidigt på universitetet. Men vi sågs ändå en del under den tiden och jag kommer ihåg att folk hade respekt för dig. Du hade koll och var en frisk fläkt, en bestämd person som verkade veta vad och vart du ville.

Jag har fått höra från gemensamma vänner om vad du hållit på med under åren. Och jag vet att jag har googlat ditt namn någon gång för att jag var nyfiken. Då hittade jag din blogg och de senaste åren verkar du ha varit väldigt lycklig. Jag läste där att du sagt upp dig från jobbet i Stockholm. Du flyttade till Frankrike, blev kär och tog några jobb här och där. Det var modigt tycker jag, att bryta mitt i livet och bestämma dig för att nu skulle du göra något annat.

Det var i somras när du gjorde det du verkade älska, skärmflyga, som det hände. En kastvind slog dig mot ett berg och det tog ditt liv. Jag har svårt att beskriva känslorna som kom när jag fick höra om det hemska. Det känns som att ord och meningar inte räcker till, och känns banala i sammanhanget. Din bortgång fick mig verkligen att tänka efter och det finns så mycket jag skulle vilja säga, men jag vet inte hur. Samtidigt har jag tänkt på att skriva något om det, och det fick bli i dag.

Det var alldeles för tidigt och det kan gå snabbt när livet tas ifrån en. Sofia, vila i frid och vi ses en annan gång.

– Det här är inlägg sex av 100 i #Blogg100

Söndagskrönika: ”Pre-rev” vs affärsmodell

Det här är en krönika från Internetworld nummer 5 2012. Då mina krönikor i tidningen inte har varit publicerade på webben tidigare tänkte jag att #blogg100 är ett bra tillfälle för att lägga ut några av dem här.

”En miljon människor går in på en bar i Silicon Valley, men köper inget. Baren anses vara en stor framgång”. Det citatet har gått rundgång i ett antal år och används som en liknelse för tjänster med miljontals användare, men som har svårt att tjäna pengar på dem och trots det har fått riskkapital, sålts eller börsnoterats.

Tar man det tillbaka några steg handlar det om att startup-företag har det som lite slarvigt brukar kallas en ”pre-rev”-modell (pre-revenue = före intäkter) när de kör igång. Det vill säga en verksamhet som i många fall går ut på att ha många användare, men saknar affärsmodell.

”Det är fokus på affärsmodeller igen”, sa en entreprenör här i Silicon Valley till mig häromdagen. Sociala tjänster och endast fokus på många användare var hett för två år sedan, menar han. Nu behövs det många användare, men också en idé om hur man ska tjäna pengar.

Kanske har det skett något av ett skifte här i Silicon Valley. Många fler tjänster är transaktionsbaserade i dag, som olika betalningslösningar. Och den nya tidens företagstjänster för B2B är heta.

Men det är helt klart inte alla som pratar om att affärsmodellen ska finnas med från start. I nedslaget från New York i det här numret säger Zach Sims från Codecademy att investerare där inte är rädda för pre-rev. ”Bygger du en bra produkt som många använder kommer det alltid att finnas pengar i slutet av den tunneln”, säger han.

Att börja tjäna pengar i efterhand kan vara svårt. Se bara på Twitter, som nu slänger ut tredjepartsapplikationer som byggt tjänster på deras plattform, för att de själva ska ha hela kakan och kunna tjäna mer pengar. Och Facebook som har nära 550 miljoner mobila användare varje månad, och som nu måste visa att det kan tjäna pengar på dem.

I Europa har ”pre-rev” egentligen aldrig varit aktuellt. I till exempel England och Norden säger många att det finns krav på att startup-företagen ska tjäna pengar om de ska få en investering.

Men det finns en ytterligare en dimension av det här som vi kanske inte alltid tänker på.  För vad händer med värderingar av bolag när det finns faktiska intäkter. Jo, de värderas utifrån dem. Därför snackas det här om att investerare inte vill att bolagen de satsat på ska tjäna pengar. För då får de inte ut max vid en eventuell exit. Och intäkter kan göra det svårt för utländska startup-företag att ta in kapital här i Silicon Valley.

Det ställer pre-rev vs en fungerande affärsmodell i en annan dager. En där det är svårt att veta vad som vad. Och vad som faktiskt räknas. Men pre-rev kan ju bara ta företaget till en viss punkt och blir man inte uppköpt måste man tjäna pengar. Eller dö.

Läs mer om läget i Silicon Valley för 2013 på Silicon Valley-bloggen. 

– Det här är inlägg fem av 100 i #Blogg100

San Francisco-tips

Jag får ofta frågan om jag har några bra tips på vad det finns att se, göra och äta i San Francisco. Hittills har jag haft en lista i ett dokument, som jag har uppdaterat ibland och mejlat när någon frågar. Nu gjorde jag slag i saken och la upp den som en sida här på bloggen (ligger i toppmenyn). Jag har tänkt att göra det länge, men ibland krävs det en bloggutmaning!

Det finns mycket mer att tipsa om, särskilt nu som jag har bott här ett tag igen och hittat nya ställen. Jag har fyllt på med lite nytt, men det här är bara en start och jag kommer att lägga till saker allt eftersom.

(Fredrik Wass har också samlat sin tips till SF här)

– Det här inlägg fyra av 100 i #Blogg100

Min dag i foton

I dag har Instagram fått följa med mig under dagen, som började med jobb och ett Pilates-pass. Sedan mötte jag upp Malin för lunch på King Art Café, och på eftermiddagen satt vi på kontoret och jobbade. Jag tog en paus från jobbet i kväll för middag och bio med Malin. Vi såg Silver Linings Playbook, en intressant och ganska mörk film med fantastiska skådespelarinsatser.

http://www.flickr.com/apps/slideshow/show.swf?v=124984

– Det här är inlägg tre av 100 – i #Blogg100 (läser du i mobilen så funkar inte bildspelet för IOS, men här finns en länk till mobilsajten)

En typisk arbetsdag

Jag tänkte skriva om hur en typisk arbetsdag ser ut som frilansjournalist med bas i San Francisco. Men sanningen är väl den att det inte finns någon. Det händer olika saker, olika veckor, som konferenser, event, intervjuer, möten och annat. Men visst finns det även vissa återkommande rutiner. Som att jag just nu sitter på mitt kontor i SOMA (South Of Market Street) där jag hyr in mig. Här finns det entreprenörer, konsulter och även fler journalister, då teknikbloggen All Things D har sitt kontor här där det sitter folk ibland. Jag tar ett skrivbord där det finns ledigt i det öppna landskapet, och ibland sitter min vän Malin här och jobbar med mig.

Jag vet att jag har skrivit om tidigare att jag skulle vilja hitta andra journalister att jobba tillsammans med. Jag har roliga intressanta uppdrag, men jag saknar samarbetet på en redaktion. Tyvärr har jag inte hittat några än, även om jag känner en del amerikanska journalister. De vill dock antingen sitta hemma eller jobbar fast på en redaktion. Men jag ger inte upp och jag tror att det finns utrymme för fler svenska journalister här. I dagsläget finns det en som jobbar härifrån, men med kulturjournalistik.

Förutom att sitta på kontoret i dag har jag även ätit lunch med några svenska entreprenörer som är på besök i Silicon Valley. Och fått tag på en person att intervjua (med anledning av det jag skrev om i går) samt gjort två enkäter. Nu blir det artikelskrivande. Hörs i morgon.

– Det här är inlägg två av 100 i #Blogg100 – Andra sommaren

Ett av 100 i #Blogg100 – Andra sommaren

Jag är med i min vän Fredrik Wass aka Bisonblogs bloggutmaning: #Blogg100 – Andra sommaren. Det bestämde jag mig för i går kväll vid köksbordet i vår lägenhet här i San Francisco. Det måste gå, även om det blir metainlägg om min vardag som frilansjournalist.

Det får bli blandat helt enkelt. Lästips, citat, reflektioner, jobb jag är ute på, mina krönikor från Internetworld, foton, årssammanfattningen för 2012 och en del annat. 

I dag brottas jag med intervjupersoner som inte svarar. Just det är svårare här. I Sverige ringer jag upp folk direkt (med undantag för vissa företag), eller postar på Twitter och får tips. Här kan jag både mejla flera gånger och påminna på Twitter, och oftast får jag till slut svar. Men nu har det varit långhelg här med helgdag i måndags, och många tog även ledigt i fredags. Och vissa svarar helt enkelt inte alls.

Det är också en annan kultur här vad det gäller att kontakta folk. Man får gå genom PR-byråer och assistenter, och det här med att prata med någon samma dag kan man i princip glömma. Om det gäller en investerare, analytiker eller en person inom något specialområde i alla fall. Entreprenörer är mer tillgängliga, men har ju samtidigt mycket att göra så klart.

Jag respekterar till fullo att folk har ett späckat schema och annat att göra än att prata med journalister. Men när det går flera dagar och man inte får svar och inte kan påminna en gång till – det är då det märks att det är svårare att få tag på folk här helt enkelt. En deadline flyttar dock inte på sig, så det är bara att försöka igen eller med någon annan!

PS. I och med att jag ligger nio timmar efter Sverige här tidsmässigt så kommer mina inlägg ibland att gå ut på ”fel” dag i Sverige. DS.