Off the record

Det hände en intressant grej här på konferensen igår. I ett rum med säg 100 personer där minst hälften var journalister meddelade en moderator på scen inför en panel att den skulle vara ”off the record”. Det resulterade i en debatt på Twitter och fick efterdyningar i diskussioner under resten av dagen.

Det går i princip inte att säga så i ett rum fullt av journalister. Det visade sig tillslut att det handlade om att en person från Facebook, som satt i panelen, hade blivit tillfrågad att delta sent och inte haft tid att få godkänt från informationsavdelningen. Nu sa hon inget kontroversiellt, men likväl så twittrade journalister om vad som sas i panelen.

Geek girls och innovationsjournalistik

Så är jag äntligen här igen. Det var ett år sedan jag var i Silicon Valley senast och tre år sedan jag var här i åtta månader på stipendiet för programmet i Innovationsjournalistik. Det förändrade saker för mig. Jag jobbade som journalist på CNET News.com i sex månader och lärde mig mycket, vilket har bidragit och fortsätter att bidra till mitt jobb som journalist på Internetworld och mitt liv som den internet-nörd jag ändå vågar kalla mig.

Jag är på The Seventh Conference on Innovation Journalism som är en del av programmet och äger rum på Stanford University i Palo Alto. Fredrik Wass är också här och har skrivit ett inlägg som berör en del av det jag också tänker kring konferensen och vad det pratas om här. Han skriver bland annat om frågan kring vad innovationsjournalistik är, vilket det finns olika svar på beroende på vem man frågar. Men det handlar delvis om att journalistiskt bevaka innovation och delvis om innovation inom journalistiken och utifrån de två aspekterna vilken roll journalistik spelar i ekosystemet kring innovation.

Jag deltog i en workshop på konferensen med titeln ”Women leadership in innovation journalism” och gav i sammanhanget exemplet med Geek Girl Meetup, som vi senast hade för några veckor sedan. Där träffades 130 tjejer – webbutvecklare, entreprenörer, interaktionsdesigners, journalister, marknadsförare med flera kring det gemensamma intresset av webb och dess utveckling.

Jag är inte för att separera kvinnor och män i sak. Men Geek Girl tjänar till flera olika saker. Dels att vi samlas kring gemensamma intressen och inte för att vi är kvinnor. Dels för att vi får utrymme att lyfta varandra, lära oss av varandra och på det sättet känna och veta att vi är en del av teknikutvecklingen, som ofta befolkas som ett manligt strukturerat område.

Geek Girl startade ju utifrån idéen att det var så få kvinnliga talare på webbrelaterade event och att det inte kunde stämma att det inte fanns några. Sist hade vi typ 45 talarpunkter på Geek Girl Meetup.

Vad det nu har med innovationsjournalistik att göra är väl en annan sak. Diskussionen kring bordet på workshopen handlade delvis om vad man borde lära sig under en journalistutbildning i förhållande till teknikutvecklingen och vilka krav som ställs på journalister idag. Men mer om hur teknikutbildningar kan locka båda könen och vad man behöver kunna för att arbeta i teknikintensiva företag. Det faktum att det bara finns en procent kvinnliga entreprenörer i Sverige och hur entreprenörsmiljön och innovationsmiljön kan bli mer öppen för att kvinnor ska ta del av dem i större utsträckning. Och varför runt 95 procent av dem som besökte WWDC i måndags var män.



Tåg och konferenser.

Jag åker tåg hem till Stockholm igen efter en nästan-internetlös-påskhelg i skärgården utanför Göteborg. Både skönt och frustrerande när det mobila bredbandet tuggar på tre pluttar i mottagning och det knappt går att skicka ett mejl. Det kan stundtals liknas vid uppkopplingen här på X2000 faktiskt. Men men, det var nog bra med en helg utan internet. Kanske.

Det har varit en intensiv och rolig jobbperiod innan påsk. Och den är inte över än. Den går väl i och för sig aldrig över förutom tillfälliga avbrott som den här helgen. Förrförra veckan var event-tät. Vi på Internetworld anordnade Webbdagarna i två dagar. Det var Geek Girl Meetup, Disruptive Media Social+Cash och mycket mer.

Webbdagarna var överlag lyckat. Trots övervägande män på scen och avsaknaden av Bambuser-sändning, vilket vi brukar ha, men som inte kom till skott i år mest för att ”Mr.Bambuser” var upptagen. Vi kunde självklart haft större fantasi och hittat någon annan eller nöjt oss med en ”sämre” sändning.

Trycket på Twitter under Webbdagarna var stort och talarna behöver inte längre vänta på utvärderingen för att få veta hur det gick. Inget nytt, men stor skillnad från förra årets Webbdagarna i Stockholm. Jag livebloggade på förmiddagarna och modererade e-handelspasset på eftermiddagarna, vilket tyvärr gjorde att jag missade en del intressant som pågick på de andra spåren.

Annika Lidnes Disruptive Media Social+Cash var också flitigt twittrad såklart. Jag ledde en panel om företagsbloggande och har inte vågat titta på sändningen själv än, men här finns den i alla fall. Jag var tyvärr inte där under hela dagen, men det jag hann se från live-sändningen på morgonen och dragningarna före lunch var intressant. Mattias Swenson från Bloglovin är alltid lika underhållande och kom också med en del konkret under sin dragning. Jag missade tyvärr Unni Drougge live, men det var tydligen en höjdare.

Kommande stora händelser för oss på Internetworld är det årliga Webbhotellstestet i april och Entreprenörslistan, där vi utser Sveriges 25 skarpaste webbentreprenörer, i maj.

I juni har jag bokat en resa till San Francisco. Jag har alltid en längtan dit och kunde inte låta bli att åka även i år. Jag ska gå på Innovation Journalism-konferens och kanske göra några knäck. Men det blir mest semester.

Kära blogg.

Jag har inte glömt dig. Men jag lever inte som jag lär. Jag skriver om hur man ska blogga, håller presentationer för att inspirera till att blogga. Jag bloggar på Digitala Affärer. Men ändå tar jag mig inte tid att göra det här hos dig. Jag har inte glömt bort dig. Det är bara att jobb och AFK tar det mesta av min tid.

Nu kändes det dock som att det var hög tid att bryta tystnaden för att skriva några rader om konferensen Gräv10 där jag har varit hela helgen. Trots att jag inte har möjlighet till att gräva i någon större utsträckning på jobbet fanns det mycket att lära och hundratals journalister att träffa.

Helgen utspelades i Sveriges Radios och JMKs lokaler och jag såg bland annat debatten mellan Jan Guillou och Thomas Mattsson på Expressen angående KGB-avslöjandet och Hannes Råstam från Uppdrag Granskning och Gubbjan Stigson från Dalademokraten debattera olika åsikter angående Quicks skuld.

En höjdpunkt under helgen var helt klart den amerikanska journalisten Erin Arvedlunds dragning om hur hon, redan 2001, avslöjade historiens störste svindlare Bernie Madoff. Artikeln publicerades i magasinet Barrons som hon jobbade för då, men ingen ringde henne när den var ute. Ingen frågade henne något om den. Hur kunde Bernie Madoff driva en hedgefond under så många år utan att göra några som helst transaktioner i den? Varför var det ett fåtal stora investerare som fick stora summor pengar från fonden? Var Bernie Madoff deras lakej? Svaren på allt finns fortfarande inte. Erin Arvedlund avslutade sin dragning med att säga (med ett leende) ”ge aldrig upp det kan ta åtta år innan er story får genomslag”.

Gräv10 är inte det enda jag gjort på Sveriges Radio den här veckan. Jag var inbjuden till ett möte om SR.ses (som i den nya lanseringen ska skrivas Sverigesradio.se) nya sajt . Det resulterade i ett blogginlägg på Digitala Affärer där jag utvecklade min syn på det vi fick se. En snygg mediesajt i raden, men var finns besökarna?

Girlsen är samlade

Geek Girl Meetup

Jag är på Geek Girl Meetup. Ett hundratal tjejer är här och inspireras av varandra.Temat är ”The architecture of winning” och Heidi Harman höll en fin inledning där hon pratade om vad det kan vara att vinna.  Hon sa bland annat att: ”kan man vinna utan att förlora?”, ”att vinna är att kämpa när andra säger att det inte går och att det”handlar om att vinna över sig själv”. För att vinna kanske vi ”måste våga vägra göra som alla andra”.

Följ Geek Girlsen här.

Sandra Jakob bloggar om Geek Girl Meetup på Mindpark idag.

Geek Girl Meetup

Detta har hänt.

I fredags i förra veckan bloggade jag på Mindpark i följetongen av hundra mediehändelser under 00-talet. Jag skrev den 10:e posten om när Facebook friade till Sverige. Det går såklart att säga hur mycket som helst om det och att utveckla delar av det jag skrev om. Till exempel om Facebooks nedgång innan den andra Facebook-vågen som pågår just nu. Det var en rolig post att skriva och mitt premiärinlägg på Mindpark. Jag är med i bloggteamet och vi får se vad jag kommer att skriva om framöver. Här finns posten även som podcast på Listentoblogs.com.

I onsdags fick jag vara med i Joakim Jardenbergs internet-drömelva. Han har tagit ut ett lag – ett dreamteam – med internetfolk i Sverige. Lilla jag, bland män och en kvinna till (Annika Lidne). Vilken ära!

Idag är jag i Argentina. Jag är här i två veckor för att hälsa på familj och ha lite semester. Härifrån tänkte jag också bland annat göra en presentation för Geek Girl Meetup som är senare i oktober. Jag ska bara komma på vad det är jag ska prata om.

Efter Geek Girl Meetup blir det intraprenörskap på 24 hour business camp. Vi är ett team från Internetworld och IDG som ska vara med och bygga en app och sajt som är till nytta för tidningen och andra. Vi har spånat och kommit fram till en bra idé som jag snart återkommer till.

Det var det.

Bloggstafetten

Bild 9

I fredags bloggade jag i SvD.se:s bloggstafett om att ta betalt på nätet – ja eller nej? Jag svarade på en fråga från Mktmedias vd Bosse Svensson: Vilka nyttor skulle få dig att betala 20 kronor i månaden för en nättjänst från ett lokalt medieföretag? Och förde ett resonemang utifrån att det är konsumenten som bestämmer vad vi på medieföretagen kan ta betalt för.

”Jag tänker föra en väldigt enkel tes, nämligen den som ofta glöms bort. Att det är konsumenten som bestämmer, och inte medieföretagen (i det här fallet lokaltidningarna). Vi på medieföretagen kan ju innovera hur mycket vi vill. Men vill inte konsumenten ha det vi erbjuder spelar det ingen roll. Det som är bra för oss är inte nödvändigtvis bra för kunden.” Läs mer…

Det handlar alltså om den gamla klyschan ”kunden har alltid rätt”, men jag säger för den skull inte att det är en enkel uppgift att ta reda på vad det är. Jag tror inte på att ta betalt för nyheter, utan det jag resonerar om är det som finns runtomkring. Det skriver Mikael Zackrisson intressant om i sitt inlägg ”Skilj på äpplen och päron i betaldebatten” på Nätet. ”Det som håller på att hända är ju att tidningshusen tvingas bli mediehus, och inte bara sälja journalistik(…)Därför landar diskussionen tillbaka i drömmen om nya, smarta tjänster. Vilka tjänster och produkter kan våra läsare/tittare vara intresserade av?”

Självklart finns det många fler aspekter i den här frågan. Och diskussionen lär fortsätta som Jerry Silfwer kommenterar på SSBD.

Bosse Svensson var en i skaran av den eminenta uppställning jag fick vara en del av och här kan ni läsa alla inlägg från förra veckan.

Fredric Karén, chef för SvD.se, bloggar om stafetten.

Jardenberg kommenterar.

Sociala medier då och nu

Webbdagarna i Göteborg är över för den här gången. Ett lyckat event på många sätt med glada deltagare på plats. Det känns som att det finns ett uppdämt behov i Göteborgstrakten att få mingla med likasinnande. De forumen verkar vara få.

En reflektion. När jag började på Internetworld för snart två år sedan så pratades det ofta om sociala medier ”över folks huvuden”. Exemplen var få, särskilt från Sverige. Och man slängde sig mig med ordet webb 2.0, men utan konkret förankring. Nu hårdrar jag det, men lite förenklat var det ungefär så jag och andra upplevde det. Vem, som stod där på scen, kunde säga vad man egentligen skulle göra, rent konkret? Sociala medier kändes svårt och oöverkomligt för den oinvigde och då talar vi ändå om människor som jobbar med webb. Talarna var det inget fel på – det fanns bara inte så mycket att ta på.

Det känns inte alls på samma sätt idag.

Exemplen ligger nära tillhands. Tröskeln är lägre och budskapen når fram. Det finns ett stort igenkännande när talarna på scen ger konkreta exempel på vad sociala medier har för effekt. Det känns inte oöverstigligt längre, men det är inte för den skull enkelt. Det kräver ju ett helt annat engagemang från företagen som måste tänka om.