Tack Ted

Kom ge mig kärlek är min favoritlåt av Ted Gärdestad. Den har ett driv och en melodi som fastnar. Men mest är det texten jag tycker om.

när mina fingrar inte känner mer
när mina ögon inte längre ser
när livet vänder
ska jag ännu be (come give me love, come give me love, come give love)

kom ge mej världen
kom ge mej fred
kom sänk ditt huvud
och lägg dej ner
kom ge mej kroppen
kom ge mej allt som du har
och jag ska stanna kvar

Min lillebror Joakim och jag brukar sjunga den tillsammans och han kompar på piano.

I kväll såg jag dokumentären om Ted Gärdestad på SVT Play. Sevärd absolut och den väcker många minnen. Jag har själv vuxit upp med att spela Ted Gärdestads låtar på repeat. Det började med Eiffeltornet och Chapeu Claque på ett seglarläger i mellanstadiet.

– Det här är inlägg 21 av 100 i bloggutmaningen Blogg 100.

Poddat igen

Det är lite speciellt att sitta uppe mitt i natten och spela in podcast vid köksbordet. När familjen sover och det är nästan tyst i stan. Men bara nästan, för SF sover aldrig känns det som. I alla fall inte motorcyklisterna som kör på bakhjulen utanför oss stup i kvarten.

Veckans podd handlar om Apples produktsläpp som jag livebevakade och skrev om i måndags, om Twitters tioårsdag och om de svenska bolagen i Silicon Valley-acceleratorn Y Combinator.

Länk finns här.

– Det här är inlägg 20 av 100 i bloggutmaningen Blogg 100 (jag vet att det är den 25 i dag och att jag ligger fem inlägg efter, men så får det vara).

Läs också: Riskkapitalfinanserad försökskanin

Hi!

När jag gick upp i morse mötte min dotter mig med ordet ”hi”. Hon liksom smakade på det och sa det om och om igen.

Det är fantastiskt att få vara med om när en liten människa lär sig nya ord. Miranda har tre språk som talas runt omkring henne, så orden blir en blandning av svenska, engelska och spanska. Hon förstår så mycket! Det mesta, känns det som. Och på alla tre språken.

Det ska bli spännande att se hur hennes språk utvecklas när vi är hemma i Sverige ett par veckor och hon ska träffa familjen och vänner. Jag ser mycket fram emot det! Så är det väl när en resa närmar sig.

– Det här är inlägg 19 av 100 i bloggutmaningen Blogg 100.

Läs också: Sverige i april

Samvaro eller hemmet

Det är söndag och jag sitter i arbetshörnan i vårt sovrum och jobbar. Runtomkring mig och i de andra rummen är det mer eller mindre kaos. Det blir lätt så med en liten människa. Vi plockar undan, hon plockar fram. Och så fortsätter det så.

Det gäller för mig att tänka att det är okej. Jag gillar inte oordning, men jag har blivit bättre på det genom åren. Det finns annat som är viktigare. Som att bygga kojor med sitt barn under ett täcke och rita istället för att tvätta.

Jag messade just en kompis om det. Att samvaro är viktigare än hemmet. Både i hemmet och ute med andra. Just nu jobbar jag 60 procent (även om det aldrig blir det) och går på grejer med Miranda två gånger i veckan – lekgrupp och sångstund. Det känns mycket viktigare än att det är ordning hemma. Även om det ibland känns lite kaosigt i mitt ordningssinne.

– Det här är inlägg 15 av 100 i bloggutmaningen Blogg 100.

Sverige i april

I april ska vi åka en sväng till Sverige. Först till Göteborg och sen Stockholm. Jag längtar! Det blir väl så när det närmar sig.

Jag är splittrad när det gäller att bo utomlands. San Francisco är mitt hem just nu och jag trivs väldigt bra här. Livet är enklare på flera sätt, särskilt med klimatet. Mörkret är inte lika påtagligt här som därhemma. Framförallt i hur det påverkar människor när klimatet är jämnare och varmare.

Vi har bott i San Francisco i fyra år nu, nästan lika många som jag bodde i Stockholm som vuxen. Jag tror ändå att vi kommer flytta tillbaka till Sverige. Det känns så. Men det kommer inte att bli lätt.

Flyget till Sverige.jpegDen osminkade sanningen från flyget hem till Sverige i april förra året.

– Det här är inlägg 14 av 100 i bloggutmaningen Blogg 100.