Perspektiv

I helgen när vi gick på stan gav jag en kvinna 20 dollar. Hon satt med sitt barn på en av de mer folktäta gågatorna i San Francisco. När jag gav henne sedeln sa hon ”ma’m are you for real?”.

Jag tänkte på vad hon tänkte på när hon satt där, och hur hon har det. Hur hennes barn har det. Jag tittade på vårt barn som skrattade i sin pappas famn framför mig. Och tänkte på en jobbgrej jag var så bekymrad över på morgonen, som med ens bleknade.

Livet alltså. Så smärtsamt och lyckligt på samma gång.

– Det här är inlägg 30 av 100 i en modifierad version av bloggutmaningen Blogg 100.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s