Mitt liv utan Google

Jag funderar på livet före Google, alltså livet före sök ”as we know it” och livet före Reader och Docs. De två senare var inte så längesen – bara några år sedan – sök kan jag inte riktigt komma ihåg när. Men så länge jag har varit journalist hade jag inte klarat mig utan. Eller det hade jag väl, för journalister har klarat sig bra i alla tider, men vi säger att jag inte hade klarat mig.

Jag är en person som håller mycket information i huvudet, men jag märker också att jag lägger mindre vikt vid detaljer jag ändå kan hitta genom sök och mer tid på de stora dragen – att analysera, tänka och testa mina tankar. Det är väldigt positivt. Jag märker att jag har blivit sämre på att komma ihåg namn till exempel (det kan i och för sig också vara åldern) och jag tror att det handlar om övning och fokus.

Övning i den bemärkelsen att när jag var reseledare i början på 2000-talet så kunde jag lära mig 50 namn. Jag kunde alltid gästernas namn. Jag är överhuvudtaget en person som är väldigt bra på namn, ansikten och att komma ihåg vad människor säger till mig. Jag övade upp min förmåga att hålla många namn i huvudet.

Fokus i den bemärkelsen att då var det viktigt för mig att komma ihåg namnen, mitt jobb gick ut på att få gästerna att trivas och känna att de fick personlig service och det kunde ju inte Google hjälpa mig med.

Nu är det inte i fokus. Nu är det läsarna jag ska bejaka, och visst är namnkunskap essentiellt i mitt yrke som journalist, men inte på samma sätt som när jag var reseledare. Läsarna litar på att jag kan leverera fakta, återge båda sidor av något, bevaka ett event, urval och analys i form av exempelvis blogginlägg eller krönikor osv… Det tycker jag att jag har fått större utrymme till när inte hårdfaktan måste vara i mitt huvud, eller den där speciella omständigheten jag borde förklara i en story osv. Min hjärna får jobba mer med att tänka och att vara kreativ.

Internet och Google har alltså gjort mig smartare.

Sökresultaten är ju dock fortfarande lite styltiga, men utvecklas hela tiden. Webb 3.0 eller den semantiska webben kommer väl förhoppningsvis innebära smartare sök, där Google också får konkurrens av uppstickare (jag har skrivit om en här, Radar Networks) och nya tekniker. Och trots olika skolor inom semantiken på webben (det har jag skrivit om lite här) så leder utvecklingen till en annan struktur av informationen som exempelvis ger smartare sök. Oavsett om framtiden är att strukturera informationen enligt Googles modell eller Radar Networks kommer jag att kunna få ännu mer utrymme att själv tänka kreativt när webben kan hålla ännu mer i sitt ”huvud.

Inspiration till den här bloggposten var Fredrik Wass artikel på Internetworld: Så dumma blir vi av Google

Skriva en bok

Lisa Bjerre ska skriva en tillsammans med Urban Lindstedt om e-handel.

Alla de här svenskarna har skrivit en och är med i Kapitel 1:s Bok-SM.

Jag skulle också kunna skriva en. Inte nu, men någon gång. Det är lite som att ta körkort. Bara lite, fast ändå. ”Alla kan göra det”. Men kanske inte i lika stor utsträckning och det kostar mer att skriva en bok. Man kan ju också eventuellt tjäna mer pengar på det dock.

Jag brukar säga det, att jag vill skriva en bok. Och då kommer frågor som: vad ska den handla om? ska den vara skönlitterär?, både från mig själv och omgivningen. Jag får tänka på det.

Med internet kan alla bli sin egen publicist. Jag har skrivit en del om det här, här, här och här.  Om hur företag som Blurb, Lulu och Vulkan låter dig ladda ner böcker från olika format och beställa så många du själv vill.  Den här bloggen kan ju bli en bok, eller min förra blogg. Det har författaren Bodil Malmsten gjort, en bok av sin blogg: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Den är riktigt bra.