Open Heart

I kväll var jag på Noisebridge, ett hacker-ställe i The Mission, och deltog i Circuit Hacking Monday. Det är en öppen workshop som går ut på att bygga ihop olika elektronikkit. Jag valde att löda ihop Jimmie P Rogers kit Open Heart och koppla det till ett Diavolino kit (som Arduino) från Evil Mad Science.

Resultatet blev ett blinkande LED-hjärta som Björn ska få.

– 020 (20 minuter för sent) av 100 i #Blogg100

Det är här jag bor nu

Det slår mig ofta att det är ju här jag bor nu. Det är svårt att ta på den känslan, och ibland är den overklig.

Jag besöker mitt andra liv ibland. Det ger energi och glädje, men sedan är det dags att åka hem igen. Det här är hemma. I alla fall just nu. Men mina människor där hemma i Sverige fattas mig mycket, och jag brukar säga att det är precis som det ska vara. För det innebär att de har stor betydelse.

Jag är på ett äventyr och har ett bra liv här, med nya goda vänner och gamla goda vänner. Nu är det dem jag får finnas till hands för, och göra mitt bästa för att även vara tillgänglig för dem där hemma. Det är viktigast för mig. Det här med att tänka på mig själv är inte min grej, och jag gillar inte alls när det blir för mycket fokus på det. Men det blir det tyvärr ibland när man jobbar mycket själv (med det menar jag inte att vara ensam, för jag har ett kontor), och jag blir trött på mig själv ska ni veta.

Jag lär mig saker varje dag och det är det bästa jag vet. Människorna jag träffar här är intressanta, och för genomtänkta resonemang. Kulturen som omsluter Silicon Valley är den jag utforskar.

Och jag jobbar inte bara själv. Malin och jag pratar jobb, och jag har kontakt med redaktionerna i Sverige, samarbetar, bollar artiklar och rubriker. Då känns det inte så långt borta.

Tidsskillnaden gör att jag både vill vara vaken på kvällen och på morgonen, när Sverige vaknar och när Silicon Valley vaknar. Det är en balansgång som jag försöker bemästra. Det går inte särskilt bra, men det är okej tänker jag. För det är här jag bor nu, och då får jag anpassa situationen till det.

– 017 av 100 i #Blogg100

(Johanna skriver fint om var som egentligen är hemma)

Vad är väl en helg i New York…

…den kan vara trist och tråkig och….alldeles alldeles underbar. Blizzard Storm står i mellan mig och Björn, som jag inte har sett på tre veckor. Och förutom att jag saknar honom förfärligt mycket är det synd att jag missar en middag med goda vänner, en brunch med en annan vän och en del annat. Men det är helt klart ett lyxproblem att inte kunna flyga till New York när man vill. Det finns mycket värre saker som kan hända. Och nu får jag stanna hemma i San Francisco istället och jobba. Det är inte dåligt det heller.

– 016 av 100 i #Blogg100

Den vackra staden

I dag får molsson.com vara en fotoblogg. Fotomotivet är Dolores Park i förgrunden, och i bakgrunden San Francisco som breder ut sig längs kullarna. Fotot tog jag i går från 20th Street, mellan Church Street och Dolores Street.

I dag har jag åkt tur och retur Mountain View för att lyssna på när den senaste omgången av startup-företag, som är med i acceleratorn 500 Startups, pitchade inför investerare, entreprenörer och journalister. Därför pockar en annan blogg på min uppmärksamhet i kväll.

– 015 av 100 i #Blogg100

”Ja är både en möjlighet och en skyldighet”

Citatet i rubriken kommer från en av mina favoritbloggar – Seth’s Blog.

Sedan 2002 har tänkaren, entreprenören och författaren Seth Godin skrivit om tankeresonemang, råd och klokheter på sin blogg. Han sätter fingret på saker som ibland kan vara jobbiga att läsa, men är tänkvärda.

Som inlägget om innebörden av ordet ”ja”:

”Yes is an opportunity and yes is an obligation. The closer we get to people who are confronting the resistance on their way to making a ruckus, the more they let us in, the greater our obligation is to focus on the yes.”

– Det här inlägg nio av 100 i #Blogg100

Sex år sedan mitt första blogginlägg

TheJennie:s inlägg om bloggminnen inspirerade mig till att skriva några rader om mitt första blogginlägg.

Det var den 31 januari 2007. Den kvällen för sex år sedan satt jag i min lägenhet i Göteborg och skrev om mitt kommande äventyr i Silicon Valley. Jag hade fått ett journaliststipendie kopplat till Innovation Journalism Program på Stanford, och skulle jobba på CNET News.com i sex månader.

Min dåvarande blogg, Miriam i Amerikat, fick följa med mig under de där månaderna som till slut blev åtta. I det första inlägget skriver jag om att jag ska jobba som innovationsreporter, vad det nu är? Visst gjorde jag en del bevakning av innovation, som ju ingår i många olika områden, men just titeln innovationsreporter är inget man använder. Något som jag så smått också försöker reda ut i inlägget. Och som jag tror att få av oss som var iväg på stipendiet egentligen kunde definiera. Men det var inte det viktiga i sammanhanget. Jag lärde mig hur mycket som helst på de där månaderna och det förändrade mycket för mig både professionellt och privat. För på konferensen som avslutade programmet träffade jag nämligen min stora kärlek Björn.

– Det här är inlägg sju av 100 i #Blogg100