I efterdyningarna av 24 hour business camp

Det har gått några veckor sen entreprenörerna gick i mål på 24 hour business camp. Jag fick möjlighet att bevaka eventet och genom Björn Falkevik som var min partner i filmandet och min Nikon D80 så pratade jag med många av deltagarna. Har bara inte hunnit blogga om det än (som mycket annat). Men här kommer några tankar.

24 hour business camp gick ut på att bygga webbtjänster på 24 timmar. 90 svenska webbentreprenörer var på plats på spa-och konferensanläggningen Hasseludden Yasuragi. Mediabevakningen var massiv, få event i Sverige har fått en sådan uppmärksamhet. Och det är lätt att fastna i listan över de 52 webbtjänsterna som byggdes under ett dygn. Att testa, läsa och lyssna.

Men det var inte det jag ville skriva om.

Det jag ville säga är hur fascinerande det är när människor träffas under former som 24 hour business camp. Den energi och de synergier som ger en styrka att bli lite smartare, lite snabbare. En tävling mot tiden, men med samma mål.

Här intervjuar jag Ted Valentin om 24 hour business camp. Han säger bland annat.

”Jag hade idéen och har tagit på mig att hålla i det, men drivkraften i det här är alla i nätverket”.

”Jag har medvetet haft den strategin att jag inte har sagt så mycket om var, när och hur saker och ting ska hända. Jag har bara räknat med att folk kommer att lösa det som en crowd. Fråga inte mig om grejer utan ta reda på det själva och sprid informationen.”

Och det funkade.

Jag har varit med om det förr i Silicon Valley när jag jobbade på CNET News.com. Jag anmälde mig till och med att jobba helg frivilligt för att få vara med om det. För det som händer med människor när de är en del av ett sammanhang och träffas under otvingade former är väldigt speciellt. Svårt att förklara eller ta på. Det går på något sätt att likna vid ett samhälle som anammar och samlas kring ett nytt fenomen som internet till exempel, men i mikroformat och i extrem hög hastighet.

Jag tajmade iPhone-släppet i USA och var på iPhone Developers Camp som ägde i rum i Adobes lokaler i San Francisco. Där lyckades deltagarna bygga över 50 nya applikationer på en helg, och då hade de precis lagt vantarna på telefonen. Dit kom inga färdigställda team utan folket grupperade sig på plats och delade med sig av kod till varandra. Läs artikel här och se bildspel här.

Jag var också på SuperHappyDevHouse 19 (det var 19:e i raden, nu är de snart uppe i 30), ett utvecklarevent som då arrangerades i folks hem. Se bildspel här! Där samlades folk för att utveckla, äta, festa och umgås under en helg.

En skillnad jag har upplevt mellan utvecklareventen i USA och 24 hour business camp var att de svenska utvecklarna/entreprenörerna är mer sociala. Visst, jag har bara träffat några få geeks i dalen och såklart finns det många sociala geeks där, men ändå. Mikael Zackrisson skriver intressant om den sociala nörden på VA-bloggen Nätet.